Skip to content
 

Grannpyssel

Att kunna lita på grannarna är guld värt. Därför är Thomas och jag nu viktiga faktorer i den finansiella frossan. Vi har verkligen varit 24 karat i dag. Först vandrade (eller virrade) vi runt på grannen Mattias marker och letade efter gamla brunnar och källådror. Vi hittade bara tydliga tecken på extraordinär fuktighet i form av grönt gräs. De gamla brunnarna verkade torra eller omöjliga att inspektera.

Längst ner i dalen glimmade dock vattenytan på ån (Barranco de Vale das Éguas). Orleandern blommade i 2-3 meter höga snår. Bambugräset växte i prydliga buketter. Allt ett tydligt tecken på att här fanns det vatten i överflöd. Vår käre granne Mattias kan vara lugn då det gäller vattenförsörjningen avseende bevattning. Hygienvatten kräver nog en brunnsgrävning.

Därefter vandrade Mattias trogna grannar upp till våra marker. Längtan efter en kall öl och nästa grannpyssel lockade. Det gällde att installera det elsolsystem som Mattias till hälften hade ärvt från oss. Våra gamla, mycket gamla, batterier skulle nu försörjas med el från en liten solcell på 30 watt. Denna solcell skulle nu dockas ihop med våra batterier.

Thomas är en riktig elfixare. Han hade med sig alla nödvändiga detaljer för att skapa ett sammanhängande elsystem. Utan uppladdning skulle våra gamla batterier gå en sotdöd tillmötes. Genom den lilla solcellen kan de dock hållas vid liv, för att tjäna Mattias då han kommer ner. Thomas drog kablar och jag snickrade solcellsstöd. Vi lade cellen på Jörns tak, där den är skyddat mot vildsvin och kossor. Batterierna fick som tidigare stå inne i Jörn. Damerna Mimmi (Majvor) och Anna kom förbi och uttryckte de nödvändiga berömmande orden. För vi vet alla, att utan en kvinnas beröm sliter ingen man!

Därpå var det dags för Thomas och Mimmi att göra sig i ordning för avfärd. Tidigt i morgon söndag flyger de tillbaka till Sverige. Till höstregn, snöblask, gråhet, halka och bilruteskrapning. Undrar om de längtar hem?

One Comment

  1. Mattias skriver:

    I morse vaknade vi i mörker, bakade frukostbrödet i mörker, och fick väl också av mörkret inspiration och började öva saliga julpsalmer på pianot.
    Men med risk för att vara en hädande hedning konstaterar jag lätt rörd: Hur mycket hjälp kan man behöva från ovan när man har så goda grannar, kanske vore regn nog…
    Helt klart ingen poäng att söka säkra sig med tackor och dubloner när man istället kan plöja plojvalutan Euro ner i Alentejos gyllenröda jord och goda sämja.

    De ljusa nyheterna om grönt gräs tog med sig solskenet ända till Uppland, regnet har avvikit och förhoppningsvis uppehåller det sig över Vale das Eguas ett tag framöver.

    Stort tack från Mattias, Åsa och barnen.

Leave a Reply