Skip to content
 

Förtalskampanj

Jag är utsatt för en förtalskampanj. Det går elaka rykten om mig på bygden. Och det är, varken mer eller mindre, min käre make som sprider dem. Han påstår att jag aldrig lämnar spisen. Detta är emellertid elakt förtal. Varje natt lämnar jag spisen för att sussa söt.

En viss sanning ligger det väl emellertid i ryktet. Det är såhär. Jag har under 6,5 års tid lagat mat under följande omständigheter. Jag har haft en spis med två stycken gasollågor. Spisen har stått på en dragig eller förfärande varm veranda, allt efter årstiden. Beredningsytorna har funnits inne i husvagnen Tjosan. Mellan spisen och arbetsytorna fanns ett stort trappsteg och dörr som måste öppnas varje gång jag skulle gå mellan spisen och bänken. Jag kunde aldrig lämna dörren öppen för gud vet vad som skulle kommit in då, i djurväg. Jag tänker inte här på JG. Rinnande vatten fanns INTE att tillgå och ”diskbänken” var två plastbord mitt ute i Guds fria natur. Vidare fanns kylskåpet Asta uppe i Jörn. Att det ibland regnade, läs ösregnade, när jag hade ärende upp dit var väl inget jämfört med den s-tans ormen Väsman Slingerbult som bodde där. OBS! Jag lider av en släng av ormfobi, och en kraftig sådan!

Nu har jag alltså ett praktiskt kök med fyra plattor och en ugn. Och som om inte det var nog, har jag en rostfri diskbänk från IFÖ. Dessutom, håll i er nu kära läsare, har jag numera rinnande vatten INNE. Visserligen bara kallt ännu men ändå. Kylskåpet är inomhus och det bor inga ormar under det. Dessutom är det kallt hela tiden, så jag får inte någon ångestattack när jag behöver öppna det. Jag nämner inte alla praktiska skåp och lådor, som den käre Ingvar försett mig med.

Nu frågar jag er käre läsare, tycker ni att det är konstigt att jag inte gärna lämnar denna inrättning. Dessutom brukar klagolåtens upphovsman ständigt fråga vad vi får till middag idag och för att inte tala om de bevingade orden ”det var länge sedan du öppnade kylskåpet”.

Dessutom måste jag öva på att använda gasugnen. Det går över förväntan.  Ugnen är liten, den har ingen övervärme och ugnsvredet visar inte någon ugnstemperatur. Den får man gissa sig till. Hittills har jag gissat ganska bra. Jag sätter in ugnsformarna högt upp och har värmen ställt högt. Det är egentligen bara en kaka som misslyckats. Den blev torr. Men det finns ingen torr tårtbotten som inte lite konjak kan rädda.

Idag har han fått fiskgryta och tiramisu till efterrätt. (Tiramisun är slut)

Dessutom var jag ute och krattade gräs för fulla muggar igår.

5 Comments

  1. Ingrid skriver:

    Jag förstår dig mer än väl Anna!

    Det måste vara härligt att äntligen fått ett ordentligt kök.

    Sen tror jag nog att det är med viss stolthet Jan går runt i bygden och sprider rykten om din förträfflighet vid spisen.

    Ha en fin helg båda två!
    /Ingrid

  2. Mimmi skriver:

    Jag säger bara:

    Lindströms biffar
    Jansson
    Kålpudding
    Rotmos
    Köttfärslimpa
    Risgrynsgröt
    Stekt fläsk med löksås
    Rimmad lax med stuvad potatis
    Köttbullar med potatismos
    Fläskpannkaka
    Kalops
    Stuvade makaroner
    Wallenbergare
    Raggmunk
    Ärtsoppa och pannkakor
    Sjömansbiff
    Kåldolmar
    Skomakarlåda
    Gubbröra
    Oxrulader
    Persiljejärpar
    Dillkött

    Jan behöver ju inte fördjupa sig i denna lilla lista, (med tanke på ororn för midjemått), den är menad som inspiration för Anna, med mat man lätt glömmer bort, speciellt om man har haft så vidriga matlagningsförhållanden och måstat luta sig så mycket på konservburkar.
    Glöm inte bort säger

    /Mimmi

  3. catdogs skriver:

    Hej Anna!
    Av bilderna att döma ser Jan ut att vara ”vinthundstypen”.
    Dvs. den avundsvärda sort av människa som aldrig blir tjock, oavsett hur mycket han än äter!
    Hans klagan ska du ta som beröm!
    Fortsätt njuta av ditt kök!

  4. Anna och Jan skriver:

    Jo, nog är Jan till skillnad från mig mera av ”vinthundstyp”. Men en lite mage har han faktisk fått, och då menar jag lite. Han har jobbat så hårt i flera år med husbygget och tar det nu lite lugnare och vips kom en liten mage.

    Mimmi, ska jag följa den listan blir nog även Jans mage stor. Just kålpudding funderar jag mycket på, hur jag ska kunna få till. Det finns ingen sirap här i Portugal, undrar om honung kan duga som surrogat.

    Ingrid, jag tar hans klagan som beröm. Jag håller på att lära honom att det beror mera på portionernas storlek än vad han äter.

    Vi äter mycket grönsaker som morötter och kål, så bortsett från efterrätter äter vi nyttigt. Och det tror jag är det viktigaste.
    /Anna

  5. Njut du av ditt kök Anna! Förstår dig mer än väl! Jag tipsade dig ju om honung i st f sirap till kålpuddingen. Lite annorlunda blir den, men de två gånger jag har lagat den har den haft strykande åtgång. Ha det gott!

Leave a Reply