Skip to content
 

Millimeterpassning

Vi tycker mycket om småfåglar. De finns alltid i vår närhet, fyller dagen med sång och ryggsäcken med skit. Det verkar som om våra övermogna oliver förorsakar särdeles färggranna spillningar. Så kan vi inte ha det!  Därför har jag idag pressat in myggnät i vädringsöppningarna under takpannorna. Vi får se om det räcker för att hålla de nedsmutsande inkräktarna utomhus.

Som ett led i den allmänna uppsnyggningen runt huset tog vi överraskande itu med Butters (gasflaskornas hus) tak. Det var inget planerat arbete, utan jag tog tag i betongplattan för att känna hur tung den var. Den var tung, men jag lyckades lyfta upp ena änden och ballanserade sedan flaket på ena kortsidan. Jag blev tvungen att ropa på Anna som mycket irriterad kom ut för att hjälpa mig. (Hennes dåliga humör fick senare en god förklaring. Hon höll på att göra tiramisu, och ville inte bli störd.)

Tillsammans fick vi upp betongflaket på skottkärran. Anna drog skottkärran och jag gick bredvid och bar på den överskjutande delen. Arbetet gick så enkelt så vi bara fortsatte. Med några raska grepp hamnade sedan takskivan uppe på Butter. Sakta, sakta baxade vi den på plats. Passningen var perfekt! Med ett lätt gnissel från betongytorna fick vi in den i slitsen i väggen. Vi planerar att täcka takytan med klinkers. Då får vi en avställningsyta i det som ska bli vårt skuggrum!

Medan Anna återvände in till, den för mig då okända, tiramisu tillverkningen, övergick jag till trädgårsskapandet. Området kring de stora mandelträden måste rensas från sten. En sorts skifferliknande svart sten som använts i den gamla jordhuskonstruktionen, låg i övervuxna högar mellan mandelträden. Vi tycker att dessa stenar är mycket vackra. De är ganska porösa och måste behandlas med lite varsamhet. De avlånga staplade jag som massavirke framför avloppstanken. De kan användas till att bygga stenmurar. De platta fick bli en egen hög. De blir utmärkta som underlag för uteplatser eller gångvägar.

Naturligtvis vände jag först på varje sten med min hacka. Skorpioner gillar att vila vinter under stenar. Men inte en enda skorpa hittades. Däremot hittade jag några pyttesmå mandelskott. Som skydd lade jag stenar i en ring runt de spröda växterna. Sedan när vi klipper med gräsklipparen gäller det att veta var skotten är. Vid det största mandelträdet växte vildsparris. Undrar om Anna kan skapa något läckert med dem?

Skymningen blev kylig, så vi gick inomhus ganska tidigt. Där inne överraskade Anna mig med stora portioner med tiramisu. Tillsammans med den hemlagade glöggen blev det en värdig avslutning på dagen.

5 Comments

  1. Per Litzen skriver:

    Korrekturtjänsten påpekar att balansera stavas med ett L !

  2. Mattias skriver:

    Fördömligt stenröse, och förbanxxx föredömelig plan betongskiva!
    Alltså borde inte balansera stavas med två ll?

  3. Linda skriver:

    Härligt att läsa om dina matlagningsnjutarstunder Anna! Säg till om du önskar någon svensk krydda elleer kanske frön, så kommer det med Änglarpaketet! :)

  4. Åke skriver:

    Vildsparris är en myyycket avlägsen släkting till vanlig vit eller grön sparris.

    Bryt av 10 – 20 cm långa skott men lämna hälften om du vill ha den kvar till nästa år.

    Är besk i smaken men lätt kokt (eller t.ex. i en fritata försvinner beskan . . hög värme (grillning) kan dock accentuera beskan.

Leave a Reply