Skip to content
 

Morgoneldning

I morse var det inget poesiskapande väder. Tjocka dimmoln låg som ett lock och hindrade solen från att glädja våra sinnen. Nu är det så att gråväder är fult och tråkigt även här i Portugal. Inte ens vår utsikt kunde väcka några sånger i våra bröst i morse. Men jag är inte den som låter mig nedslås av oinspirerande väder. Grå morgon betyder eldning i Sonja. Den tösen har inte fått varit med om en morgoneldning på flera veckor. Naturligtvis alldeles utmärkt ur vedförsörjningssynpunkt. Men nu fick jag tillfälle att göra en mysig morgonbrasa i Sonja.

Vi arbetar med två sorters ved. En tam och en vild sort. Den tama veden får vara inomhus och sover på nätterna i Mammuts kartong. Tamved är allt konstruktionsvirke från husbygget. Det är lister, brädor, gjutformar och reglar. Detta virke är inte bostad åt en massa insekter. Som ni förstår är det just det som vildveden är. Därför får vildveden bo utomhus. Den kommer bara in i huset just då en brasa ska skapas i Sonja. All ved som inte åker in i Sonja, måste omedelbart lämna huset. Strängt men nödvändigt. Vildveden är bra. Den brinner vilt och villigt. Dessutom har vi gott om vildved. Under åren på Éguas har vi skapat många små vedhögar inför den stundande spisen i huset. Men med tiden har vildveden sakta sjunkit ihop under naturens angrepp.

Vildved

Nu på morgonen använde jag endast tamveden. Jag måste erkänna att det tar tid för mig att skapa en brasa. Det beror nog mest på att jag tycker det är så kul att leka med elden. Eftersom vi eldar med en så liten vedmängd åt gången (sällan över 2 kg) går det inte att elda optimalt. Vi låg konnässör vet att den sanna brasan startas genom att veden tänds högst upp på vedstapeln. Endast på det sättet skapas den perfekta grogrunden för en energiutvinnande brasa. Nu däremot måste jag bygga en brasa som utgår från två parallella höga stödvedsbitar ca 15 cm från varandra. Mellan dessa stöd lägger jag vårt dyrbara tändpapper (reklamblad). Tvärs över stöden placeras finspentad takpanel. Därpå byggs brasan upp med ved i samma riktning som stödbitarna.

Tamved

Så det förlösande ögonblicket då jag kan föra en brinnande tändsticka mot papperet. Snabbt igen med luckorna. Båda ventilerna helöppna på luckorna och spjället öppet i rökröret. Med en Hedenhösaktig tillfredsställelse står jag sedan hopkrupen och plirar in i ventilhålen. Dånet från lågorna dränker nästan Annas uppfordrande rop på kaffetillverkning. Motvilligt måste jag lämna mitt konstverk!

3 Comments

  1. Maggan o Ingemar skriver:

    Tamved och vildved…haha….det var nya ord för oss. Visst känner vi igen den känsla du har när du tänder din brasa….bara med det undantaget att vi har hur mycket ved vi vill. Men ska jag vara ärlig så är det skillnad även hos oss på veden. Nu ska jag kalla granveden för vildved för den sprätter och smäller och björkveden får väl vara tamved då, den ger god värme och är ”snäll”.
    Nästan så man längtar till att få tända en brasa till våren :)

  2. Ingrid skriver:

    Jan!

    Du verkar kunna få eldningen att bli lika komplicerad som min make lyckats med, men det är typiskt er karlar. Kan man krångla till någonting så gör man det.

    Jag skötte eldningen i vår vedpannan i många herrans år med bra resultat. En hopskrynklad del av Dagens Nyheter, några lite klenare vedpinnar på papperet och några grövre ovanpå dem och så var det bara att sätta tändstickan till. Det var aldrig några som helst problem att få eld.

    Jag askade ur och viskade runt lite i pannan ibland, soteld var det ett par gånger, men ingenting allvarligt.

    Så fick maken mindre att göra och skulle ta över eldningen. Helt plötsligt dök det upp kassar med tjärved och kassar med specialtillverkad finkluven ved och flaskor med tändvätska.

    Det tillverkades paket av tjärved och pinnar, som lindades in i tidningspapper och några sådana paket fick bli grunden för brasan. Grov ved ovanpå och så en skvätt tändvätska. Tro sjutton att det brann!!

    Innan brasan tändes skulle alla rör borstas ur och han stod där och lyste med ficklampa in i alla skrymslen och vrår för att se att all sot och aska var borta.

    Den käre maken tillbringade mycket tid i pannrummet om man säger så….

    Kram till er båda två!
    Ingrid

  3. Anna och Jan skriver:

    Ingrid, jag tror att män måste göra enkla saker komplicerade. Det är inte bra för deras egon att något är för lätt. Ta en sådan enkel sak som att diska. Ska de små liven ta hand om disken måste minst vetenskapsakademin kallas in.

    Maggan, ni skall väl hem till Sverige en vända till julen, då får du väl ”tända på” om man så säger.

    /Anna

Leave a Reply