Skip to content
 

Var är regnet?

Possos morrande och skällande väckte oss. Jag, som är flockens säkerhetsansvarige, störtade upp ur sängen. Ute i salen möttes jag av 20 kg rasande hund som ville ut och slåss tillsammans med husse. Ute på planen kunde jag skönja någon/några mörka skepnader i månljuset. Vildsvin, tänkte jag och började öppna dörren för att släppa ut commandostyrkan. Just då Posso var halvvägs ut genom dörren, tyckte jag mig se en räv! För sent att återkalla trupperna. Vår hund vräkte sig ut i naturen och jag vräkte mig in på toa. Så olika behoven kunna vara!

En frostnupen lavendelkvist på morgonpromenaden

Min tanke gick till räven. Hoppas att den klarade sig undan kavalleriets tokangrepp. Det tog 5-10 minuter innan Posso stod vid dörren och ville in. Efter genomförd tasstorkning, ville han ingående berätta om sina vedermödor i nattens mörker. Det tog en stunds öronklining och lugnande ord, innan han kunde slå sig till ro på sovmattan. Vi hade nog alla lite svårt att somna om, även om klockan bara var lite över 2.

Under påföljande dag var jag uppe på Eiran (Portopedia) för att klippa rent på stensättningen. Posso var naturligtvis uppe hos mig och kollade regelbundet. Plötsligt en gång blev han mycket upprörd. Han skällde och morrade mot dalen åt norr. Jag tittade, men såg inget anmärkningsvärt. Posso gick inte att lugna och just som jag stod där och pysslade med honom, kom vår granne, fru Diogo, gående utmed kostängslet ungefär 50 m bort. Det var henne han hade hört under en lång tid. Hundar har en fantastisk hörsel.

Spöklikt fikonträd

Posso ville inte följa med fram och hälsa. Han stod på säkert avstånd och skällde. Fru Diogo var nyfiken på vår nye flockmedlem. Jag förklarade att Posso inte var farlig utan bara osäker eftersom han var valp. Hon trodde inte jag menade allvar då jag berättade att jag köpt honom för 10 €. Det var väl dumt, eftersom det finns så många hundar man kan få gratis! Det var ju tur att jag kände till portugisernas inställning till hundar. Det var därför jag kunde pruta då jag köpte Posso.

Blomningen har till viss del kommit av sig men "snökragarna" blommar i alla fall

Fru Diogo var så bekymrad över att det aldrig regnade. Gräset vill inte växa till sig, och boskapen har dåligt med bete. Det är så att vår glädje över det ljuvliga vädret är andras bekymmer över mat till djuren. Men visst har fru Diogo rätt. Det har regnat alldeles för lite. Här har ni några siffror från våra avläsningar. December 2006: 31 mm. Dec 07: 3 mm. Dec 08: 39,5 mm. Dec 09: 121 mm. Dec 10: 158 mm. Dec 11: 8,5 mm. Kommer det dåligt med regn i januari så blir det stora problem för bönderna!

3 Comments

  1. Ingrid skriver:

    Då är det bara att hoppas att det kommer regn snart!

    God fortsättning på det nya året!
    Kram Ingrid

  2. Monzan skriver:

    Kan tala om vart regnet har hållit hus den senaste veckan! I Märsta har det regnat på tok för mycket, ni kunde gott och väl fått utav oss.
    Jag är så himla glad att ni hittade mina blogginlägg om vår rörspis (som fortfarande inte fått något namn) så att jag kunde hitta er blogg. Det är verkligen rolig läsning och så blir jag lite avundsjuk på er!
    Kram på er!

  3. Anna och Jan skriver:

    Ingrid, vi får hoppas på regn för växtlikhetens skull. Annars är vi gärna utan regn. Det ställer till det så med vägarna.

    Monzan, tack för din värmande kommentar. Apropå värmande måste ni döpa rörspisen. Den är ju bara så vacker.
    /Anna

Leave a Reply