Skip to content
 

Vådlig vandring

Dimman låg som en dåligt gräddad pannkaka över oss denna morgon. Tät, kall och fuktig fick den mig att omedelbart pyssla med Sonjas uppvärmning. Det var 20 grader i salen, så vi kände ingen större frysrisk. Men erfarna strapatsörer som vi är, visste vi i vilken riktning faran pekade. En pannkaksdimma har benägenhet att klibba sig fast. Ibland kan den dränka en hel dag. Eftersom vi då inte kan räkna med solens uppvärmning av huset, måste vi brassa på i Sonja.

Rörspisar är emellertid inte påbrassningsbara. De ska värmas upp sakta. Det tar tid för värmen att sprida sig genom sanden och ut genom tegelväggarna. Jag började elda vid 7, då var Sonja rejält ljummen en bit över ugnsluckorna. Det tog till kl. 10 innan hon var het över luckorna och mycket varm på höger gavel. Då började också värmen snabbt stiga i salen. Detta med rörspisars tröghet är en nackdel då akut uppvärmning behövs.

Det var inte denna flaska som fick mig på fall. Och inte är det originalvinet i heller.

Dimman lättade sedan vid 13 tiden, precis lagom för att få lunch ute. Men sedan måste Anna skynda ner till pumpen i Kaktusdalen. Vattencisternen HB var nästan full och i strålande sol arbetade redan pumpen. Då Anna gav sig iväg höll jag i en sprattlande Posso. Han kunde inte se vart hon gick, så nu skulle vi pröva om han kunde spåra upp henne. Jag släppte honom och ställde mig för att se hur det gick.

Posso fick upp Annas spår och störtade iväg utefter stigen mot Kaktusdalen. Jag såg Anna långt borta på stigen. Posso sprang fram till henne och plötsligt tippade hon över till vänster ner mot dalsluttningen! Jag blev isande kall av förfäran! Anna är stel och klumpig efter sin ryggoperation. Att ramla är inte hennes melodi. Mitt skrik rullade över dalen. Anna vinkade och ropade att det hade gått bra. Uppenbarligen tyckte Posso det i alla fall, eftersom han obehindrat kunde hälsa på Anna där hon låg och sprattlade.

Anna berättade sedan att hon hade hört hur Posso kom stormande. Precis då han trängde/tacklade sig förbi Anna, klev hon snett på en sten och tappade balansen. Hon undrade om hon föll vackert som en fura? Nja, menade jag. Snarare som ett isberg som just kalvats från en glaciär. Långsamt, skrämmande och obevekligt.

På eftermiddagen hittade Anna en flaska vin som stod uppe på Selmas baklucka. Det var våra grannar Diogos från i går som tydligen åkt förbi i dimman och lämnat en liten gåva. Vinet är från deras vinodling. Kärvt och kraftfullt fylld med grannvänlighet!

2 Comments

  1. Linda skriver:

    Kom ihåg det enkla rådet att vitt vin inte ska vara för kallt och rött vin inte drickas för varmt. En enkel tumregel är att det vita vinet ska plockas ut ur kylskåpet 1h innan middagen, då ska det röda vinet in… :)

  2. Linlin skriver:

    Vilka grannar! Sådana skulle man ha :)

Leave a Reply