Skip to content
 

Ålderskrämpor

Vårmorgonens väna väsen vräktes vårdslöst över ända då Posso fick tuppjuck. Troligtvis hade en räv gått upp på terrassen och tittat in genom fönstret samt lipat åt vår gårdvar. Posso var så hysteriskt uppjagad. Så det var bara att släppa ut honom i den vackra gryningen. Han försvann likt en ylande tornado över planen och ut i bygden. Undrar hur många katter som fick hjärtinfarkt i byn över detta oväsen.

Rävjägaren återvände nöjd och trött efter en kvart. Då hade jag börjat med morgonbrasan. Jag höll ett rejält knippe ypperligt välspäntad tändved i vänsterhanden, där jag stod på huk framför de öppna ugnsluckorna. Posso angrep mig på min högra sida med en glidtackling. Hans mål var att komma mellan mig och Sonja. Jag vräktes bakåt ut i rummet och tappade alla späntstickorna. Angriparen lät svansen svepa över den öppna eldstaden och de sotiga innerluckorna. Dold bakom en sky av aska och sot avslutade han det lömska överfallet genom att dansa på min liggande kropp medan han slickade mig i ansiktet. Då anlände kavalleriet i form av min hustru. Bärsärken bortfördes till köksavdelningen för att få lite godis. Jag däremot lämnades chockad, blåslagen, salivindränk och sotpudrad ensam kvar på slagfältet. Ibland känner jag mig gammal.

Här borde det naturligtvis vara ett foto på den lidande JG på golvet. Men jag var tvungen att agera snabbt och hann inte få fram kameran. Dessutom vet jag precis hur det känns att bli golvad eller som i mitt fall markad av den galne tornadon.  Se Vådlig vandring.

Min arbetsförmåga var något nedsatt under resten av dagen, av förståeliga orsaker. Med darrande ben beslöt jag mig i alla fall för att klippa ”gräsmattan” på planen. Arbetet inleddes med att jag fick slita som Snoddas med timmerbrötet på planen. Det är svårt att förstå att vår yngste flockmedlem hela tiden måste ha nya vedpinnar varje gång han vill gnaga. Naturligtvis släpade galningen tillbaka pinnarna ut på gräsmattan allt eftersom jag bar undan. Endast ett behärskat raserianfall fick olyckan att upphöra med sin obstruktion.

En åka karusell älskande groda har flyttat in i vattenkopplingshuset. Varje dag när JG ska sätta på utevattenkranen vill grodan åka runt-runt på handtaget.

Under eftermiddagsnjutningen då jag smaskade på en chokladmousse, varnade Anna mig för ett ”bi med en stor geting”. Jag förstod att randisarna var ute efter min himmelska njutning, varför jag stridslystet täckte över moussen med min hand. Jag spanande efter biet och den stora getingen, men såg inget luftburet hot. Då mötte jag Hustruns oroliga blick! Hon undrade vad det var med mig, varvid jag hänvisade till larmrapporten rörande de flygande insekterna. Frustande av skratt förklarade den okänsliga Livskamraten att hon sagt: ”Det är en bil vid den stora eken”. Hör jag så illa? Ibland känner jag mig äldre!

Inte första gången maken hör tokigt. Se Anders Zorn och glögg

2 Comments

  1. Åke Marninger skriver:

    Ha ha ha ha ha ha oiiii . . ha ha ha ha, – ledsen men det är ju faktiskt dig jag skrattar åt. Ja inte olyckan förstås men din målande beskrivning! Tjusig karuselgroda, – undrar om jourhavande har något namn på den? Annars kan den kanske få heta scirocco . . efter en VW i den färgen.

  2. Filippa skriver:

    Jourhavande ber om ursäkt för dröjsmålet, har varit sjuk och inte hängt med!

    Att få se denna underbara karusellgroda piggar genast upp. Ser ut att vara en Västlig lövgroda (Hyla meridionalis), Rela-meridional på portugisiska, Mediterranean Tree Frog på engelska. Jag skulle vara urmallig om jag hade så snygga grodor i min trädgård!

    Stackars JG, lämnad chockad, blåslagen, salivindränkt och sotpudrad medan Posso fick godis. Men ruskigt kul att läsa för oss här i vårvintertrista Sverige!

Leave a Reply