Funderingar

Över webben håller vi koll på utvecklingen i Europa. Vi har noterat att Sverige vann Melodifestivalen och att Europas ekonomi blir allt skakigare. Då vi jämför Sveriges och Portugals ekonomier, tycks Sverige vara nästan dubbelt så rikt per person! Eftersom hela världens ekonomiska hjärnor bearbetar den ekonomiska krisen, tyckte vi att det kan vara dags att dra vårt strå till tänkestacken. Vad har Portugal för egenheter som kan ha betydelse för dess ekonomi?

Måtte Portugals ekonomi växa lika mycket som den här lilla bönsyrsan kommer att göra.

Vår portugisiske vän Julio har berättat hur man ser på dem som flyttar (F) från sin hembygd. Människor på inflyttningsorten ser med misstänksamhet på den nyinflyttade F. Man frågar sig varför har F lämnat sin hembygd? Vad har han gjort som gör att han inte kan bo kvar? Vi har svårt att tro att detta betraktelsesätt lever kvar i de stora städerna. Men förhållningssättet finns tydligen ute i landet. Vi måste fråga oss hur det påverkar folks villighet att röra på sig och försöka hitta bättre inkomster/arbetsuppgifter.

Enligt en undersökning tycks den svarta sektorn i Portugal vara ca 23 % av BNP. Det är endast Italien och Grekland som har högre siffror. Nu är det inte så enkelt att säga att denna höga siffra enbart beror på skatteflykt. En stor del av anledningen tycks också vara att det är krångligt och svårt att komma in i den ”vita” sektorn. Byråkrati, stelbenta regler, rädsla för myndigheter, tillstånd, papper och licenser. Hela den formella barriären tycks hindra folk från att kliva över in i den lagliga sektorn.

En annan sak är begreppet ”klientisism”. Arbete och uppdrag fördelas i den offentliga sektorn till personer som har kontakter med höga tjänstemän/politiker. Kanske ingen överraskning, med tanke på våra fördomar om söderns länder. Men samma ”klientisism” går igen i den privata sektorn. Man vill helst anställa/göra affärer med dem som man känner. Vi kan alla säkert inse att det försvårar för nystartade företag. Uppdraget går inte till det bästa företaget eller till den som lämnar det lägsta anbudet. Det går till den som är bekant och det gynnar knappast dynamiken i ekonomin!

En anledning till den privata sektorns ”klietisism” kan vara att det är så svårt att domstolsvägen genomdriva ett kontrakt eller rätta till ett fel. Det är då vi alla hellre vänder oss till dem som vi redan känner. Det var därför vår Fönsternisse inte krävde någon förskottsinbetalning av oss. Hans fru kände oss från sitt arbete. Och vi betalade alltid våra räkningar. Smickrande men ineffektivt!

Webbmaster och bildredaktör är Anna

5 Comments

  1. Jamen det är ju Österlen upp i dagen.

    Ingen förstår varför man skulle vilja flytta någon annanstans.

    Flyttar man hem igen undrar alla vad man hade att göra på någon annan plats, det var väl onödigt.

    Flyttar man hit från någon annan plats undrar alla vad man har här att göra och om man inte kan flytta tillbaks dit man kom ifrån.

    En tredjedel jobbar svart eller byter tjänster med varandra.

    Alla känner alla i högst 2 led bort. Alla har gått i skolan med varandra eller är släkt med varandra på något sätt eller känner din granne. Blir du osams med en, blir du osams med hela Österlen. Dvs om inte din trätobroder redan själv råkar ligga i luven med halva Österlen, får då kanske den halvan tar ditt parti.

    Man gör bara affärer med personer man har känt sedan barnsben eller är släkt med.

    Och sist men inte minst.

    Man talar ett tungomål som inte förstås av rikssvenskar.

  2. UNDERBAR kommentar här ovan ang Österlen 😀 : Går också helt klart att applicera på stora delar av Norrbotten.
    Intressant inlägg om krisen i Portugal och hur olika variabler spelar roll när man ska åstakomma en förändring.
    Bara hålla tummar nu att PIGS länderna hittar både generella och indivuella lösningar på sina bekymmer .

  3. Nu är det så att Sverige inte är bra, men man blir gärna lite nostalgisk över hembygdens seder och bruk när man är utlands, har jag hört. :-)

    Först en jämförelse vad gäller tillväxt, om man tittar på den ganska bristfälliga informationen på wikipedia så uppförde sig Sveriges och Portugals ekonomier någorlunda likartat fram till finanskrisen. I relevant avseende så verkar Portugal haft en snitt-tillväxt på kring 3% sedan 80-talet, vilket antyder att Portugal som land och kultur fungerade tillräckligt utmärkt.

    Portugal skulle alltså uppnå en ekonomisk styra motsvarande Sveriges nuvarande kring 2030 (om man inte låtsas om superkrisen). Alltså torde man kunna förklara de nuvarande skillnaderna med att endast se till Sveriges och Portugals olika närhistoriskta samhällsekonomiska utgångslägen, som utmynnat ur sådant som ickedeltagande i världskrig eller tärande revolutioner.
    Man behöver alltså inte ta till sociologiska studier. Även om utgångslägena kanske kan ha sina kulturella förklaringar…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *