Portugal Alentejo – Man ser floden

Värmen har fortfarande ett strupgrepp på oss. Vi vacklar mellan poolens blöta svalka och skuggans löftesrika intighet. För när hettan spänner sina muskler och trycker in sina gulbrända naglar i vår hals, då är skuggan bara en skugga av sitt forna jag. Vanligtvis vet vi att de där icke solbelysta partierna av vår omgivning kan erbjuda ett bunkerliknande skydd mot solens granatregn (Här tycker jag att jag verkligen fick till det!).  Men skuggan är bara ett ord utan innebörd dessa svetslågedagar.

Det är så varmt att halmhatten måste vara på när man badar

Det gäller framför allt då temperaturen puttar på 40-graders strecket under det att himlen är täckt av grågula fula moln. Vi förnekas då  den förljugna känslan av fristad, eftersom det inte finns några skuggor. I stället är vårt underbara landskap omsvept av ett liktäcke av grått dis. Ingen sol! Ingen skugga! Bara en skoningslös hetta som piskar våra kroppar.

Men blåsten måste väl  ge svalka, tycke du? HA! Löjligt! Vinden känns som en gigantisk hårtork som förkolnar fjunet på dina armar. Men låt oss inte fördjupa oss i negativism. En fördel, det finns säkert fler, med denna vädertyp är att vi inte behöver byta kläder då vi kommer upp ur poolen. Hårtorken förvandlar på ett ögonblick de blöta badbyxorna till ett torktumledoftande klädesplagg.

Vi vikingar som är vana vid strapatser klarar dock dessa vedermödor med en hånfull klackspark. Vi ser positivt på tillvaron. Vi vet att våra öron blir attraktivare för kvinnor om lurvet förkolnar och det inte längre ser ut som om vi har lovikkavantar hängande på var sida av huvudet. Vad vi inte klarar av är att den iskalla, ur frysen uttagna ölen blir ljummen innan första klunken. Det är nedbrytande! Snälla låt värmen ge med sig nu!