Klockan var bara runt 6 då jag vaknade. Utomhus knappt 15 grader, i sovrummet 20. Jag gick ut i salen och öppnade skjutdörren ut mot terrassen. Det gäller nämligen att kyla ner huset så mycket som möjligt under de svala/kalla morgontimmarna. Anna vaknade då jag kröp ner i sängen bredvid henne. Vi hade ca 10 sekunder då våra själar möttes i morgonsolens första strålar. Därpå genljöd huset av Rävans krafs på myggnätet utanför den nyöppnade skjutdörren! Hon stod där och tittade in på oss uppfordrande. Helt uppenbart ville hon ha sin frukost på brödbitar doppade i kall mjölk.
Titta på hennes högra öra (vänster i bild) se hur sargat det är
Likt alla djurägare (men äger vi Rävan?) kände vi hur hennes behov tvingade upp oss ur sängarna. Nu var det inte bara Rävan som ville ha frukost. Tofslärkorna satt och pep på sin matplats. Fåglarna får alltid mat samtidigt med Rävan. För det fyrfotade odjuret springer alltid över till lärkornas matplats efter det att hon ätit sin mat. Med sin känsliga nos hittar hon de små osttärningarna som rätteligen tillhör våra kära pippsingar.
Efter djurens utfordring satte vi oss på Markisen för en välförtjänt frukost. Det blåste lite och eftersom temperaturen ännu inte klättrat över 20, så ville vi sitta i lä i Markisen glasklädda famn. Efter en lång frukost, delade vi på oss. Anna tag hand om det inre arbetet, medan jag förberedde för dagens murning. Nu är jag less på det tunga murningsarbetet. Men tanken på att detta var den sista murningsdagen, gjorde arbetet lätt.
Vid all murning/betongarbete är det nödvändigt att ständigt blöta för att få starka väggar
Hela dagen har Rävan varit i vår närhet. Vi förstår inte varför hon inte försvinner ut i landskapet för att få sova i fred. I stället ligger hon i vägen för skottkärran, tuggar på mina verktyg eller sitter på Markisen och väntar på godbitar. Vi börjar alltmer tro att Rävan är född denna vår. Ett tecken är att en vit tipp blir alltmer synlig på svansen. Kanske är hon barnbarn till vår tidigare räv Busis! Men aldrig tidigare har en räv blivit så hundlik. Vi vill så gärna kela med henne, men det är nog en Järnridå i hennes instinktsvärld.
Dagen avslutades med en lång njutningsfylld sittning på terrassen. Värmens mjukhet smekte oss och landskapet. Rävan låg och bevakade oss och Biätarna svävade över våra huvuden! En typisk händelselös dag då vi inte har något att berätta!
Webbansvarig och bildredaktör är Anna
Rävan är så fin! Men ni kanske borde ge Rävan ostbitarna så får fåglarna brödbitarna i stället? Rävar ska nog inte äta spannmål, men fåglar mår utmärkt av det.
Det största problemet är att tofslärkorna är så bortskämda att de ratar brödet. Mata Rävan med ost har vi inte råd med men hennes ”rävgodis” består till största delen av torrfoder för hundar. Men jag kommer att förneka all kännedom om detta. Inte fjäskar vi för Rävan inte… nejdå.
Men det blir bara lite småtugg. Hon måste få förbli den vilda räv hon faktiskt är och jaga sin middag själv.
/Anna
en stilla fundering från svensk horisont; är ni inte rädda för att Rävan kan ha saker som inte är så hälosamma för för er?
Jo, vi är medvetna om att det kan ligga faror i Rävans oräddhet. Vi håller en stenhårt hygien mellan oss och henne. På så sätt ska inte hennes ”tamhet” påverka oss. Rävar har alltid funnits nära oss här på Éguas men ingen så nära som Rävan.
Hahahaha den där räven kommer aldrig att bli vild med så bra matvärdar !!
Det kommer inte dröja länge innan har ett halsband med namnet Rävan på.
Själva tampas vi med tama rådjur som dammsuger tomten på allt ätbart och endast lämnar kvar fästingarna.
Kan ni inte skicka ut Mr Spock och be honom fräsa lite åt Rådjuren.
/Anna