Lite motbjudande att slita med vinterns vedproblem medan värmen kopplar ett svettdrypande skamgrepp. Jag tröstar mig med att det åtminstone inte dammar och bullrar som då jag håller på och murar. Men frågan är om det är någon tröst då jag går in i närkamp med vildäpplena. Nu har dessa buskträd bara en sak gemensamt med äpplen och det är de små sura äppelliknande frukterna. Dessa frukter älskas av blåskatorna på sensommaren och bidrar därmed till vårt rika fågelliv.
Men vildäpplen(VÄ) är nog mer att likna med hagtornssnår eller taggtrådsnystan. I otuktat tillstånd växer de så intrasslat som möjligt. Aldrig en rak stambit som är lämpad till rörspiseldning. Vi vet att VÄ har dessa egenskaper. Därför försöker vi tukta de bestånd som växer närmast huset. För att få raka stammar tar vi varje vår bort de taggiga utskotten som ger träden igelkottskänslan.
Taggigt och stickigt värre
Trots att vi har föransat eländet, gör det alltid våldsamt motstånd. Därför inleder jag ingreppen genom att, med hjälp av grensaxen, klippa mig fram till stammen. Ett sådant anfall kräver full skyddsutrustning. Viktigast är glasögon som skydd mot alla svajande, gungande taggbetäckta grenar. Den stora halmhatten är också bra eftersom den fångar upp allt som vill sticka i själva ansiktet. Arbetshandskar, kan undvaras, men då blir det stora utgifter för plåster.
Hustrun menade att jag som är så spetsfundig, säkert skulle klara av alla taggarna galant. Jag ska upprepa det dåliga skämtet i morgon då Kärestan ska trimma bort alla taggarna från smågrenarna. Men anledning av vedkrisen måste vi även ta tillvara grenar ner till tummtjocklek. Det är dessa växtdelar som är speciellt inpyrda med 2-3 cm långa sylvassa taggar!
Det är kanske inte konstigt att vi ibland tänker med saknad på den svenska björkveden! Men inte länge eftersom jag kommer ihåg hur slitigt det var att få veden torr i Hälsingland. Här kan man slänga upp en nykapad färsk vedbit i luften och ha den torr då den slår i backen! Det kallar jag för torkväder!
Webbansvarig och bildredaktör är Anna
Ah! Bara tanken på ved gör mig trött. Calle och jag har precis påbörjat vår första och till lika vår ända semestervecka och under den veckan så kommer mer än en timme att läggas på veden. Vi är lite sena, men som tur är så har vi kvar någon kubik i från i vintras så det ska nog gå bra endå!
Ha det så gott i värmen
//Monzan
Hur har det gått med er rörspis? Var det fläckan eller Prickan hon döptes till?
/Anna
Fast ibland tänker jag att det är just allt det där man gör – ofta motvilligt och besvärligt och taggigt och stickigt! – som kanske gör att man lever. Dröm om att Diego kommer med en kärra full med i lagom bitar kapad helt torr björkved, OCH staplar den åt er i boden! Vad skulle ni då göra hela dagarna??? Dessutom är ju alla minnen – då i vinter när ni eldar – väldigt trevliga!! Då kan man skratta åt eländet.
Jag har idag bepansrat mig från topp till tå mot myggen, gett mig in i snåret utanför tomten och plockat av alla smultron. Ska bli smultronlikör. Det är så otroligt mycket mygg utanför alla öppna ytor. Men vi har ju inte heller 40-graders hetta och evig sol!!! Dock en synnerligen skön lördag förmiddag idag!! Och jag kommer att minnas min fullständiga täckning och all myggspray då i oktober när jag doftar på smultronen!!
Vilket OSÖKT får mig att tänka på en alldeles underbar fantastisk bok ni borde läsa:
Blommande vin av Ray Bradbury. Den handlar om en alldeles fantastisk ovanlig familj med massor av folk som bor i ett stort mystiskt hus med massor av rum, och där onklar och fastrar kommer och reser igen och barndomen är ett gigantiskt danande äventyr. Vinet är gjort på maskrosor och man går ner i källaren om hösten och läser på etiketterna, och minns: dofter, färger, ljud, händelser. Läs läs läs!!!
Har ni kollat på Bokbörsen.se? Där finns det mesta, om man har tur. Eller kör ni med digitala böcker?
Hej Carola,vi har lånekort på Stockholms stadsbibliotek och lånar e-böcker därifrån. En fantastisk service. Tyvärr har vi inte ipad eller läsplatta ännu, så det är lite tungt för vi måste sitta vid datorn och läsa.
/Anna
Vi myseldar bara med vår ved så våra två staplar står ståtliga och ourplockade. Vedboden är ännu inte tömd efter 4 år. Tillvaron ter sig olika men visst är det härligt att kämpa med/mot naturen.
Framför allt är det extra underbart att bara sitta och njuta av ett glas vin efter hårt arbete. Nu tycker inte jag att man behöver arbeta hårt för att njuta av sitt vin. Någon sådan ”njutningsfascist” är jag inte.
/Anna