Jag tycker om fiskrätter, om det är Anna som tillagar dem. Kryddigt, underbar sås med kokt potatis gör det till en matfröjd. Dock inte i går! Hustrun, som är en äventyrslysten matlagerska, brukar botanisera bland det frysta fiskutbudet. Sist vi var och handlade hittade hon fiskpaket som hade den lockande devisen ”60 gr gratis”. (Det heter faktiskt gratis på portugisiska. Det var ett av de lättaste orden att lära sig, tycker jag!) Nå, som sagt, i går åt vi en fiskrätt där ”60 gr gratis” var den viktigaste ingrediensen. Fisken smakade något helt förfärligt äckligt! Likt en förvälld disktrasa vibrerade den på våra tungor. Det blev en tveksam tugga, därpå slängde vi all fisk och åt oss mätta på sås, grönsaker och potatis.
Akta er för detta. Skulle ni hitta den i er fiskdisk spring.
I dag tänkte vi oss att överraska Rävan med lite ”60 gr gratis”. HON VILLE INTE ÄTA ELÄNDET! Då måste vi betänka hur Rävans matvanor är. Hon tycker att en tillplattad, mumifierad padda doppad i murbruk är ett knaprigt partytilltugg. Små sprattlande ludna möss kittlar bara skönt i kistan. Där har ni Rävans matvanor i ett sammandrag. Denna gourmé ratade ”60 gr gratis”. Då måste vi fråga oss vad det var för obeskrivbart som vi försökte äta i går? Nu får vi kväljningar av bara tanken.
Här försöker Anna tvångsmata den motspänstiga Rävan med den vidriga fisken. Hon spottade dock ut den. Klok räv som hon är.
Annars har vi varit flitiga under denna vältempererade sommardag. Termometern har artigt hållit sig strax över 35, vilket får anses vara disciplinerat och hänsynsfullt. Anna har excellerat i cheesecake tillverkning. Jag misstänker att det är ett led i utraderingen av ”60 gr gratis”. En magrensning genom läckerhetschock!
Själv har jag fortsatt med vederandet. Nu går jag in för att föryngra kobuskarna i det närmaste grannskapet. Dessa buskar är säkert en sorts ginst. Inte så fula då de är unga och raka. Men i medelåldern liknar de mig allt mer. De måste alltså beskäras innan de blir förtorkade rishögar.
Kobuskarna har emellertid en tät och obehaglig vegetation vid sina fötter. Där kan lura skorpioner och annat otäckt. Eftersom jag vill arbeta i sandaler, måste jag först kratta runt kobusken för att få arbetsro. Därefter är arbetet ganska enkelt. Inga taggar, ytterst få smågrenar och lättsågat virke. Även ganska grova dimensioner går att kapa med grensaxen. Men virket är bara lättarbetat då det är nytaget. Hinner det torka så blir grensaxen oanvändbar och sågen hoppar som på järn.
I dag åt vi kyckling. Det blev inga smakbitar kvar till Räva. Däremot har vi ett helt paket fryst ”60 gr gratis” kvar!
PS!
För att vi inte ska bli anmälda till rävombudsmannen, vill vi klargöra att Rävan fick sitt sedvanliga snacks efter hon ratat fisken.
DS!
Webbansvarig och bildredaktör är Anna
Tamboril, är inte det mormors nåldyna som brukar finnas i en caldeirada?
Hej,
Tamboril ska ju tydligen vara Marulk. Detta brukar ju för det mesta vara en väldigt god och jätte dyr fisk att äta. Måste ha blivit en miss i paketeringen, det hamnade något annat i er förpackning, eller så var den helt enkelt gammal hihi. Läser er blogg så gott som varje dag och drömmer mig bort till Portugal. Så dålig som vår sommar varit i sverige finns inte ord att beskriva. Vi åkte ett par dagar till Tyskland och där var det som sagt var också dåligt väder. Rävan verkar va en fin lite räv, lite mager kanske. Tur att hon har er som förser henne medföda
Ja, marulk ska det vara. Har aldrig gillat det (älskar fisk annars), o har för mig att det är lite knepigt att tillaga så att konsistensen blir bra…
Vi rävar äter däggdjur, insekter och bär, daggmaskar, kadaver och avfall. Sorkar är gooodis! Hundmat går bra om jag inte hittar några mumifierade paddor doppade i murbruk.
Jag har dock aldrig beställt några slemmiga marulkar eller ”60 gr gratis”. Så det kan ni sluta servera.
Hälsningar Rävan.
Ja, mer marulk blir det inte. Kanske berodde konsistensen på min tillagning. Jag kommer hädanefter bara köpa den fisk som jag vet klarar min matlagningskonst.
Men det stora problemet var nog att det var ”cubs”. Tror det var sammanpressade överblivna bitar. Hua var det i alla fall.
/Anna