Vi som är uppvuxna med Systembolagets attityd, har lite svårt med söderns förhållningssätt till vin. Jag påminner mig en julfest i Norrbo folkets hus i Hälsingland. Långbord, massor av glada (något påverkade) människor. Mitt emot mig vid långbordet sitter en söt kvinna som jag tycker mig känna igen. Under kvällens gång kan jag inte låta bli att luta mig fram över bordet och fråga! Jag tycker att jag känner igen dig! Hon gav mig ett rart leende, samt sade att just så brukar människor säga! Hon jobbade nämligen på systembolaget i Hudiksvall! Jag gapskrattade och hon log! Vi var båda pusselbitar i återhållsamhetens och skammens mönster.
Nu lever Anna och jag i en kultur där vin är ett livsmedel. En del av dagens kaloriintag sker genom vinet. Färgade av Sveriges inställning tycker vi att det är otroligt bekvämt att köpa vårt vin i våra livsmedelsbutiker. Med rysning återkallar jag ett besök till en dotter i Stockholm veckorna före jul. De skulle ta en sväng förbi ett systembolag vid Vasaparken, för att inköpa vin till kvällens mat. Där inne i lokalen var det packat av vinterklädda nedfrusna människor. Golvet var blött av snö, värmen där inne fick alla att börja svettas. Förtvivlade stirrade de ömsom på nummertavla och sina nummerlappar. Efter nästan en timmes väntan förärades vi möjligheten att köpa några flaskor vin! Hua!!
Nu lever vi i en annan svär! Vi inhandlar vårt vin i livsmedelsbutikerna utan att behöva legitimera oss. Befriande i och för sig. Men senast vi var inne hade de bara 6 flaskor av vårt husvin Fonte dos Frades för 1,19 €! Vi behövde ytterligare 6 flaskor och med stort ogillande började vi bläddra bland hyllorna. Vi ville inte försöka med något annat märke. Det är så, att har man hittat en vinsort där en angenäm prislapp möter en nöjd gom, då söker man inte vidare. Men nu var vi tvungna, om vi inte vi ville stå utan vin mitt i veckan!
Så fastnade mina starrskumma ögon på ett nyinkommet vin. Tråkigt nog 10 cent dyrare än vårt husvin. Av omständigheterna nödd och tvungen, inköpte vi en kartong av detta okända vin. Under veckan som gått har vi tittat på de nyinköpta flaskorna, medan vi sakta smuttat oss igenom de sista flaskorna Frade. Så slutligen tvingades vi öppna den första främmande buteljen!
En tydlig smak av svartvinbär och körsbär! Färgen var djupt röd. Ljuvligt fyllde vinet våra smaklökar! Kanske måste vi byta husvin till Adega de Borba, GALITOS, vinho regional alentejano! Mycket gott! Smaskande eftersmak! Pris 1,29 €. Oslagbart!
Webbansvarig och bildredaktör är Anna
Jaha då är det bäst att plocka fram ”kom ihåg boken”. Det vi saknar mest nu, är just möjligheten att handla vinet i livsmedelsbutiken. Åker ner mot Portugal i höst och då ska vi ha det här vinet i minnesboken.:)
Vi provar ofta flera sorter men….det är inte alltid vi kommer ihåg namnet på vinet vi gillade, när vi står i butiken, så därför ska det hädan efter stå i ”minnesboken”.
Nu har vi haft värmebölja i Svedala med upp till +30 gr. Lite föör varmt i min smak.
Ha det gott.
Då kanske vi kan hoppas på ett besök till hösten.
Om du har en sådandäringa telefon som fotar. Kan du väl fota vinflaskan och ha med till affären.
/Anna
Jag har råkat ut för motsatsen. Efter en mycket lång väntan i en långsam, långsam kö på bolaget nere vid stationen i Lund blev det äntligen min tur. Jag hasplade ur mig min beställning varvid expediten ber om legitimation. Något förundrad började jag fumla fram den och jag hörde ett gapskratt från andra sidan disken. När jag tittade upp såg jag till min förvåning att det var en av mina goda vänners flickvän som egentligen läste på musiklinje i Skurup. Jag kopplade inte denna uniformsklädda unga kvinna med den alternativa uppenbarelse hon var i vanliga fall.
- Vad gör du här Johanna? hasplar jag ur mig.
- Vad tror du? Säljer alkohol till behövande.
Tvingas byta husvin. Till ett som dessutom är 10 cent dyrare. Tillvaron är brysk mot oss ibland.
Tack Steve för ditt stöd i vår nöd.
/Anna
Tillfälligt avhållsam surrar jag planlöst runt på moped eller vespa drömmandes om den ungdomsdag då hjälmtvånget ännu inte var uppfunnet. Lufthavet är min svalkande pool som jag utan ansträngning glider fram genom i kortbyxa och slarvigt knäppt skjorta.
Ack vad ljuvligt det fläktar runt min svettdränkta hydda, – men i den solbakade hjälmen formas de mest fantastiska frisyrer. På små skogsvägar som farbror blå sällan skådat vågar jag därför allt och de genomblöta testarna släpps ut i luftbadet och hjälmen lämnas till tork på pakethållaren.
Det är både olagligt och oansvarigt men nykter och i (något trimmad) mopedfart tror jag risken är acceptabel och avstår därför vinet tills temperaturen sjunkit något.
Lite oroande att du inte vet vad du sitter på där du poetiskt sveper fram genom tillvaron! Med tanke på dina romantiska formuleringar så är du värd en pool! Ta tag i verkligheten och gräv en grop så du får bada! / Jan
Jag jobbade extra på Systemet som ung och råkade ofta ut för detta! Ibland hojtade folk glatt: ”Systembolaget på Sveavägen!” när jag kom gående… Jag blev erbjuden väldigt fin bärhjälp i mataffären också när mina lätt slitna ”stamkunder” såg mig där.