Det är ingen som kommer och hämtar våra sopor! Däremot är det många som vill äta våra sopor! Därför har vi, över årens gång, på ett handfast sätt fått lära oss sophanteringens doftande konst. Vi inledde vår sopresa med att ha en pedalsophink stående på marken utanför Tjosan. Det tog ca 20 sekunder för omgivningens myror att lära sig var den bästa restaurangen i omgivningen låg. Vi insåg naturligtvis genast att myror och sopor borde hållas åtskilda.
Nästa steg blev att ställa sophinken (SH) i ett stort plastlock som vi fyllde med vatten. Då blev SH omgiven av en vallgrav som höll angriparna på avstånd. Nu kanske ni frågar er vad det har för betydelse om myror söker sig till soporna. Problemet är att myror uppträder här alltid i kubik upphöjt till 10. SH blev alltså snabbt en myrstack. Och vem vill lägga en myrstack i bilens bagageutrymme för en transport in till byns soptunnor en gång i veckan. För det har alltid varit fråga om att förvara de fulla soppåsarna i Selma tills vi körde in till byn.
Vår moderna INNE SH. Här göre sig varken myror eller möss besvär. Fort Knox släng dig i väggen.
Med vallgravsåtgärden klarade vi en tid av att hålla SH fri från myror. Men de små rackarna hittade alltid på små överraskningar. Det räckte med att ett grässtrå hamnade i vattnet. Oförväget störtade stridsutrustade myror över denna bräckliga landgång för att invadera SH. Åter blev vi tvungna att dränka soppåsen med insektssprej för att kunna lägga den i Selma. Dessutom glömde vi gång på gång att fylla på vatten i vallgraven. Vi misstänkte även att möss och kaniner på nätterna gick och drack vatten från vallgraven. Det var snart uppenbart att vi inte hade löst vår sopfråga.
Vi utvecklade våra försvarsåtgärder genom att hänga upp soppåsen på en krok på verandan. Ett snilledrag! Vi kunde se hur myrorna stod och hoppade under påsen utan att kunna nå den. Myror är inte tillräckligt intelligenta för att förstå att de bör göra en kringgående manöver.
Våra soppåsar var alltså numera myrfria. Däremot var de inte doftfria. Att förvara en veckas avfall i Selmas koffert hade sina konsekvenser under de varma månaderna. Vi tyckte oss märka att människor i staden rynkade näsan då vi närmade oss. Detta trots att jag alltid ”mummar” inför stadsbesöken. Detta doftproblem har nu börjat ställas på sin stinkande spets. Anledningen är att vi åker in till de kommunala soptunnorna var 14:e dag. Vi tror att det kallas fermentering!
Webbansvarig och bildredaktör är Anna
Här är kompostering populärt . . .
Som biodlare har man samma problem, alltså myrorna invaderar bikupor på våren och kan ta död på ett helt samhälle.
Då har biodlaren tre alternativ:
1. Ställa bikupans ben i burkar med olja (ungefär som ni gör med vallgraven).
2. Lägga en bit styv byggplast under kupan, ovanpå benställningen, för myror kan inte klättra runt den tunna plastkanten.
3. Uppsöker myrstackarna på deras hemmaplan och häller en flaska outspädd saft med aspartam i stacken. Det är så giftigt att myrorna dör (tänkvärt för den som gillar light-drycker).
Jag har personligen provat både metod 1 och 2, och de funkar, men jag har inte hjärta att prova nr 3.
Intressant, vi skulle heller inte ha hjärta att använda metod 3. Men de eventuella myror som kommer in i huset måste vi bekämpa.
/Anna