Daxs för en inköpsrunda till den bullrande verkligheten. Familjens härförare Anna hade som vanligt förberett en diger inköpslista. Den är uppbyggd enligt 2-spaltsmodellen. En spalt för varor att inköpa på Mini-preco och en för Intermarché. Jag är alltid bortkopplad från Annas fälttågsplaner in i konsumtionssamhället. Min plats är att vara den underlydande, som hörsamt springer runt som en sållad skork (ingen felskrivning) i butikerna och plockar anbefallda varor. Trots min djupa vördnad inför hustruns stridsupplägg, kan jag inte låta bli att fnissa åt alla de gånger hon glömt inköpslistorna kvar på bordet i huset. Det måste dock medges att hon kan genomföra sina inköpsrundor med hjälp av sin intuition. Dessutom brukar jag alltid komma springande och hålla upp en angelägen vara samt fråga om vi inte borde köpa just det. Oftast kommer jag med kaffe, toapapper eller glass!
Gammalt och slitet. Nytt och fräscht.
Denna dag hade Kärestan med sig inköpslistan, vilket alltid underlättar mitt liv. Ett stort inköp var dock inte antecknat. Badbyxor till mig! Nu är jag en stoppkloss i inköpsvärlden. Onödiga inköp är för mig en vanvettsaffär och bör följaktligen undvikas. Nu ansåg Hustrun att jag, eftersom mina badbyxor tappat ett halvt ben, inte var värdig att bada i poolen. I ett yngre äktenskap hade det kanske uppfattas som något erotiskt. Nu tyckte Anna att det bara såg eländigt ut.
Därför accepterade jag att besöka stadens största Kinesbutik och titta efter badbyxor. Det var ett drömläge för alla shoppinghatande medelålders gnälliga äkta män. Butiken hade bara ett (1) par badbyxor som dessutom var i lämplig storlek. Överlycklig greppade jag plagget och ilade till kassan. Anna virrade en stund runt i butiken på jakt efter alternativ. Men jag var nöjd och ivrig att få avsluta skärselden. Byxorna skulle kosta 3:98 €, men det var REA så de gick för 1:98 €! Vilket pangköp!
Vid hemkomsten slängde jag mig omedelbart i poolen iklädd de nya badbrallorna. De var verkligen plask och simvänliga. Undrar bara om de kommer att hålla lika länge som det andra paret som tappat ett ben. Men ingenting håller 8 år längre! Allt rasar med Eurokrisen!
Webbansvarig och bildredaktör är Anna
Oi exilados!
Undrar så här på lilla kvällskvisten om det finns tillgång till färsk fisk (fiskhandlare) samt kött (slakteributik) i ert närområde eller är det mestadels frysmat som gäller?
Och hur ser f.ö. prisläget ut nuförtiden (momsen chockhöjdes väl vid årsskiftet?) i Pt visavi Svedala? Vad i stora drag är ”billigt” och vad tycker ni är ”dyrt”? Är boendeskatterna rimliga?
Ha det så skönt på Monten!
Ola Carlos!
De närmaste affärerna finns byn Povoa men de är små och jämförelsevis dyra. Här i Portugal åker det kring fiskbilar i byarna och säljer färsk fisk. Hur ofta de kommer vet vi inte.
Vi handlar allt vårt kött på varuhusen i Moura. De har stora och fina köttdiskar. De har också väldigt fina fiskdiskar. (Vi har alltid en frysväska med oss när vi handlar)
Priset ja, det är så länge sedan vi bodde i Sverige att vi inte kan den prisbilden längre men vi tycker att basvarorna här är billiga här som medan det där extra kan vara väl så dyrt. Matmomsen och momsen på dagligvaror är 6, 13 resp 23 procent.
Vårt lilla Monte ute på landsbygden som saknar el, kommunalt vatten asfalterad väg osv är lågt taxerat. Vi vet ännu inte hur stor fastighetsskatten blir för oss eftersom man får en delvis befrielse de första 6 åren efter att huset är färdigbyggt.
/Anna
Olá novamente lusitanier!
Tangentknäpparen frukta av princip all sorts fadd minusgradig bukfylla – glass nog enda undantaget – så det var mig kärt att läsa!
Frukt, grön- och rotsaker är väl tämligen billigt och framför allt smakrikare (året om!?!) än uppe i högan nord kan tänkas?
Odlas det f.ö. måhända något på egen täppa (om lämplig jordmån) till gommens gratifikation?
Fru/fröken Rävan omöjliggör väl kycklinguppfödningen…
Och hurudant är egentligen ert dricksvatten – snabbsvälj eller närmast spott-ut?
Frågor, frågor, frågor…
Dricksvatten hämtar vi i byn. Där finns en brunn som förser byborna med just dricksvatten. Naturligtvis har alla (nästan i alla fall) kommunalt dricksvatten i byn. Men det är hårt klorerat, så många hämtar just dricksvatten vid den brunnen.
Vi ser ofta gamla tanter och farbröder komma och hämta en 5 liters flaska med vatten för att ha att dricka. Själva tycker vi ”köpevatten” smakar dött. Vi köper bara vatten när vi behöver förnya vårt vattenflaskebehov. Och då använder jag vattnet till att koka i.
/Anna