Portugal Alentejo – Man ser floden

Nattens mjuka svärta hade lagt sig över vår värld. Trygga inne i vårt hus satt vi, hand i hand som alltid, och tittade på en utmärkt Brittisk film på tv. Plötsligt störde Anna kvällens harmoniska fridsamhet genom att påstå att konstiga ljud hördes inne från badrummet. Eftersom hon har befälet över alla våra pikadoller (fjärrkontroller) stängde hon av ljudet och tvingade mig att lyssna. Tystnaden stod som spön i backen och jag ansåg att filmen krävde att få tillbaka sitt ljud.

Motvilligt serverade hon mig ljudet, men hon var inte tillfreds. Kärestan var störd. Hennes huvud lutade i 45 grader mot badrummet. Mycket störande för mig eftersom jag fruktade att hon skulle ramla ur IKEAS förnäma fåtölj Poäng! Så stängde hon åter av ljudet och uppmanade mig att lyssna. Då hörde jag ett litet prassel utanför östra gavelns alla öppna fönster.

Beviset

Här seglade det upp en klassisk äktenskaplig kris. Jag ville se på tv medan Anna ansåg att jag borde göra något! Det är inte så att hon högljutt kräver ett agerande från min sida. I stället är det två ögon som stilla och försynt skriker ut ordern: Gå ut och kolla vad det är som prasslar. Nu var Anna helt säker på att det var vildsvin som bökade utanför våra fönster. Dessa vilddjur borde alltså jagas bort av hennes man beväpnad med en ficklampa!

Hustrun krävde denna gång inte att jag skulle ta av mig byxorna innan jag gick ut för att kämpa i den ljumma svartheten. Faktiskt bad hon mig vara försiktig. Då jag öppnade dörren till Markisen såg jag i ögonvrån hur Fältmarschalken gick in i sovrummet. Troligtvis för att hämta plåster! Sådan omtanke skapar trygghet och mod.

Då jag kom runt hörnet hörde jag oroväckandehögt prassel i fikonträdet. Något stort bökade bland grenarna och sprang iväg några meter inför min blinkande ficklampa. Jag frågade vänligt vad det var för krabat, varvid djuret störtade tillbaka till fikonträdet. Slängde sig upp på rotskotten och böjde ner dem mot marken. Det var Rävan som höll på och palla fikon. Sicken rackare! Är det normalt att rävar klättrar i träd för att komma åt fikon? (Något för bloggens biolog Filippa att undersöka.) Rävan tyckte uppenbarligen att det var kul att få sällskap och belysning. Jag ropade in till Generalstaben och meddelade att fienden bara var Rävan som jag kom på i tjuvnadssammanhang.

En tröst var att Hustrun behandlade mig som en hjälte, då jag återvände till tv-tittandet!

Rävan är inte ensam i sina huliganfasoner.

Webbansvarig och bildredaktör är Anna