Första våren vi bodde här uppe i den portugisiska provinsen Alentejo, blev vi överväldigade av blomsterprakten. Aldrig förr hade någon av oss upplevt ett liknande överflöd.
Fram med floran: Blommor och träd vid Medelhavet av Tore Hylander. Boken är från 1988 och alltså inte särskilt ny. Men det är den enda vi har. En hel del av blommorna kunde vi identifiera och få de korrekta namnen på. Men långt ifrån alla fanns med i floran. För att bringa lite ordning i oredan beslöt vi oss för att namnge de okända växterna med egenhändigt påhittade namn. Se Portupedia.
Vi vindlade oss om att ge alla rara örter så poetiska namn som möjligt. Vår fantasi hade inga gränser. Vad sägs om sådana namn som Andromeda och Brudkrona, för att nämna några. Allt eftersom det dök upp nya blommor, hittade vi på namn. Varannan gång var det Jan och varannan gång jag som gav namn till de nyanlända.
Blomningen bara fortsatte och fortsatte. Det blev allt svårare att namnge. Tillslut tycktes dock blomning äntligen upphöra, trodde vi i alla fall. Men så dök det upp ytterligare en blomrackare. Din tur, sa maken triumferande. Jag vägrar, sa jag. Nej du måste, envisades han.
Okej då, sa jag. Den ska heta Sixten!!
Då blev Jan tyst. Men nu heter blomman Sixten.
// Anna