Håglös väntan

Ni vet vilka frustandefyllda flitiga fanatiker vi vanligtvis är. Men i dag har håglöshetens klubba bankat oss djupt ner i den förtorkade jorden. Eftersom det var en jaktdag så inleddes vår svartsyn med att vänta och se. Vilket betydde att vi inväntade om inga skrålande jägarhopar skulle dyka upp till 09:30. Först då kunde vi känna oss säkra på att vara förskonade denna dag. När väl pangpojkarna var avklarade började vi avvakta det utlovade regnet. Men eftersom himlen var svindlande blå, var regnet säkert långt borta. Vi skakade därvid av oss vårt depressiva beteende och vandrade ut på markerna.

Tidlösa

Cistusen har fått breda ut sig hejdlöst

Den första pirrande livslusten vaknade då vi såg att tidlösan hade kommit. Med lite lättare steg fortsatte vi ner i Tjosandalen där vi genast blev nedstämda av cistusutbredningens förödande verkan. Det var bara att inse att vi försummat dalvården under för många år. Krafttag utlovades under den klara höstsolens regnlösa sken.

Oxalis articulata

Granatäpple

Nere vid Olivdalsbrunnen ökade åter våra livsandar då vi såg att oxalis blommade superrosa bland stenarna. Några torkade nypon!  och halvätna granatäpplen spädde på vår glädje. Nästan på gott humör fortsatte vi uppför Olivdalen, vidare över Liljeåsens krön och ner i Kaktusdalen. Vita små blommor i 2 sorter blåste bort den sista purkenheten ur våra sinnen. Därpå var det ett fröjdesamt strövtåg upp genom Kaktusdalen. Vi följde dalbotten fram till de stora bestånden av jättevass/spanskrör. Det är någonting som vi skulle kunna bygga solskydd av!

Två stycken olika vita blommor. För oss okända storheter - trots sin litenhet.

Jättevas eller Spanskrör

Nu ökade vår glädje då vi märkte att moln började fylla upp himlapällen. (Det är nog svårt för er i Sverige att förstå att vi kan längta efter regn.) Vi raskade på våra steg för att hinna hem före regnen. Men vi skyndade oss i onödan, för den lilla skuren dröjde till efter lunchen. Det kom högst 1,5 mm, förödande lite. Men kanske ändå tillräckligt för att upprätthålla den späda markgrönskan!

Två olika sorts gränsstenar. En gjuten och en naturligt. Men på båda växer denna vackra lav.

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

10 Comments

  1. Jag giller regn, speciellt på hösten, men just nu önskar jag att jag kunde dela med mig av lite regn. Vi här uppe i Norden har fått mer än nog nu och det känns som om ni skulle behöva åtminstone en, kanske till och med två eller tre rejäla skurar!
    Ha det gott i torkan
    // Monzan

    • Hej Lennart, vi är inte redo för någon hund ännu. Först ska vi köpa en bil och göra de utflykter in i Spanien som vi pratat så mycket om.

      Hur är det med er grönska, har den också kommit av sig lite? Vi har nu fått sammantaget 3 mm regn på sedan i torsdags. Hoppas det ger gräset en chans.
      /Anna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *