Trafikkaos

Vi åkte in till byn i dag, eftersom vi låg lite lågt på dricksvattnet. Med bara 2 flaskor kvar, sedan vi tvingats kassera en grönalgig, kände vi att vi inte kunde vänta till på onsdag. Selma lastades full med sopor, återvinningspluttar, 19 tomma vattenflaskor samt en glad Hustru. Hon tycker nämligen om små äventyr och hon kunde nu se fram mot ett pirrande besök på det lokala postkontoret.

Vi hade precis passerat den första kogrinden då Selma tvärnitade. Inga ljud av skrikande däck vid hastigheter på 5 km/tim, men inbromsningen var ändå tuff. På vägen, ja just det, på hela långa vägen framför oss stod den agrara intelligensreserven och tuggade på kraftfoder. Grannens röda bil försvann där borta över kullen. Han hade tydligen nyss färdats vår väg och tömt ut godiset på en sträcka av cirkus 200 m. Nu stod alla hans kor och hästar och frossade på dagens höjdpunkt.

Varför räcker du ut tungan åt oss?

Selma tutade, men klöv och hov maffian ville ogärna göra ett uppehåll på mumsandet. Inte ens nästanpå puttningar från Selma tillsammans med ihållande tutande gjorde något större intryck. Då rullade vi ner Selmas fönster och stack ut våra huvuden genom respektive fönsteröppning. Nu vrålade vi på samma sätt, som vi brukade höra hur de riktiga kobojsarna gjorde. VACA (Betyder ko på portugisiska. Vi har vid tidigare tillfällen utan resultat skrikigt KO. Men boskapen är lika dåligt insatta i svenska som byråkraterna. Övriga likheter tar vi upp i ett annat inlägg.)

Den agrara intelligensreserven

De närmsta kossorna ryckte till och fumlade med pelletsgodiset samt makade sig åt sidan. Anna ändrade tonart från berusad joddlare till galen polisbil. Min Hustru, hon kan hon. En oro spred sig genom vägens alla kossor, de vek åt sidan, vi skrek och ylade, Selma tutade och slirade på kopplingen och vi hade förfärligt roligt. Sedan vi avverkat djurblockeringen, kunde vi återgå till den normala hastigheten.

Ett vackert stånd med Oxalis articulata på vägen in till byn

Konstigt nog tyckte Anna att postkontorsbesöket inte var lika roligt som vanligt. Jag föreslog att hon skulle gå in på posten och skrika VACA. Mitt förslag avvisades, men Kärestan fnittrade då hon gick ur Selma för att hämta 14-dagars postskörd. Nu på kvällen känner vi oss lite hesa och skrovliga. Undrar varför?

En portugisisk olivlund med "Decembersol" runt fossingarna

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

8 Comments

  1. Vilka sköna äventyr ni råkar ut för! Korna är för charmiga.
    Man blir lite avundsjuk på grönskan och blommorna. Hemma i Sverige sänker sig höstmörkret och man får cykla till jobbet iförd regnställ varenda dag…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *