Medlutsdagen

Det är ett elände att sova för länge då så många ”måsten” och ”att göra” står och väntar på Markisen. Det är faktiskt en liten stressfylld nackdel att bara åka och handla en gång på 2 veckor. Självfallet har inköpslistan hunnit växa till sig. Men dessutom har vi kravet att inte glömma någonting. Vi vill inte svänga i väg en massa skumpande mil för att köpa en ost. Ska vi kunna hålla planen med 2 inköpsrunor i månaden, då gäller det att ha stenkoll på lagersituationen. Och det är Annas uppgift!

Dagens försenade start, komplicerades mycket av att Selma blev sjuk i går. Hennes batteri hade tappat orken. Gårdagens korta körning över till grannarna, hade inte gjort mycket för att ladda upp batteriet. Därför stod Selma strategiskt parkerad på krönet av vår långa backe. Visserligen med en stor regel som kloss vid ett bakhjul, men otäckt var det.

Selma har varit med om mycket - här har hon möss i motorhuven - nej jag sa inte löss

Dagens utfärd började med att Hustrun och jag puttade Selma över krönet, varvid jag hoppade in bakom ratten. Motorn startade snällt på rull efter några meter. Därpå den långsamma färden över gröna kullar, gula blomsterhav, förbi, nyfödda lamm, betande hästar, råmande kor, hoppande getter och en brunstig tjur. Vi säger bara: Kolmården släng dig i väggen.

Vid posten i byn backade jag upp på den branta tvärgatan med kullerstenar. Anna hoppade ur som vanligt, medan jag satt och tryckte på fotbromsen. Sedan startade Selma efter 2 kullerstensruskiga meter. Vid brunnen parkerade vi högst upp vid infarten. Det blev ett 30-tal meter att gå med de 12 flaskorna, men medlutet räckte även här. Mera tveksamt vid återvinningsstationen där backen var flackare. Just vid övergångsstället släppte jag upp kopplingen och Selma sparkade i gång.

Här fungerar hon som rått-taxi

I Moura blev det lite kinkigare. Antalet lämpligt belägna och lämpligt branta backar var olämpligt få. En rivningstomt framför gamla fotbollsplanen föll Selma i smaken. Med en sten framför tösens framdäck, kände vi oss trygga nog att lämna henne ensamma. Här startade hon nästan innan vi hunnit sätta oss! Började den gamla damen lära sig månne? Vid biltillbehörsbutiken blev det en riskabel gatuparkering. På dylika platser kan man få någon parkeringshungrig person framför Selma. Dock hade vi tur. Nästan ett helt kvarter blev Selmas startbana. Mini-Preços sneda parkering var som gjort för en rullstart. Intermarché hade däremot en obehagligt horisontal parkeringsyta. Där gömde vi Selma allra längst bort från ingången på den högsta punkten. Anna fick putta på för att det skulle bli en liten fart. Med ett nödrop startade Selma just före slutet på parkeringsytan. Nu står hon här hemma vid krönet på vår backe. Färdig för nya uppdrag!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

11 Comments

  1. Att djup urladda ett blybatteri kan förkorta dess livslängd ( fosfatering av cellerna ) och om man använder fordonet sällan kan någon form av underhållsladdning vara till nytta.

    Det är inte många mA som behövs för att hålla blycellerna vitala och tål kanske att räkna på?

    MVH / Åke

      • Under förutsättning att det finns tillgång till 220V kan man införskaffa en enkel batteriladdare med ställbar laddningsnivå i ampere.

        Kopplar man denna via en timer med en inbyggd brytare kan sedan en lämplig laddningsnivå samt tidsperiod enkelt trimmas in.

        Finns inte möjligheten att ställa laddningsnivå i ampere kan det fungera lika bra med att hitta en lämplig tidsperiod per dygn.

        Detta kostar tid och pengar och om inte Selma’s generator med tillhörande reglering har en tillfredsställande funktion är denna investering närmast att se som konstgjord andning.

        Att äga och underhålla en gammal bil på ett ekonomiskt vis kräver en hel del finurlighet samt även en del kunskap.

        Råd och dåd finns att finna på nätet men finurlighet tror jag det finns gott om i huset.

        MVH / Åke

        • Tack för informationen. Då förstår vi bättre vad vi skulle kunna göra. Men som du säger kostar det pengar så… Vi måste nog inse att den gamla trotjänarinnan sjunger på sista versen, och att en investering i en bättre begagnad ligger runt hörnet. Kanske ska vi inrikta våra krafter och resurser på det.

          Vi har som sagt en rejäl backe från huset och numera står hon alltid parkerad där, klar att starta på ”rull” om så behövs.
          /Anna

          • När jag läser vad som har hänt verkar det som att laddningen hos Selma är dålig.
            Gamla bilar och elsystem brukar ofta vara lika med problem gällande minusjord.

            De absolut flesta bilar har minusjord via chassit och när korrosionen sätter in blir detta ofta ett problem.

            Att titta över dessa anslutningar tar inte så mycket tid och är ofta enkla att rengöra.

            Detta kan vara ett sätt kostnads effektivt sätt köpa sig lite extra tid tillsammans med Selma.

            MVH / Åke

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *