Selmas sista suck

Då jag skulle köra iväg för att hämta Inger och Ingemar (I+I), kunde Selma inte ens öppna sin bagagelucka! Det fanns helt enkelt inte tillräckligt med ström till det. Vi lade därför in alla tomflaskor i baksätet, innan vi puttade henne nerför backen. Det så som vi kunde få igång motorn. Selma startade snällt, men gick lite oregelbundet. Efter några hundra meter skapade förmiddagens kyla lite imma på vinruta. Då jag försökte öppna ett fönster, började Selma hosta något alldeles förfärligt. Jag upphörde med öppningsförsöket, varvid Selma hackade sig fram några hundra meter.

Vid andra kogrinden ville Selma inte vara med längre. Utan krusiduller slängde hon in handduken och blev alldeles tyst. Jag ringde upp I+I och berättade att Selma inte längre orkade vara vår bil. De var nog förberedda på läget, eftersom de tog det lugnt. Därpå ringde jag upp byns bilmekaniker Ch som berättade att han inte var på verkstaden. Men i morgon skulle han kunna ta emot Selma vid 9-tiden.

Här lämnade vi henne

Jag lyckades ensam rulla i gång Selma och vände hemåt. Men det hjälpte inte långt för hon började darra bara efter några hundra meter. Nu ringde jag Anna och begärde assistans. Efter en stund kom hon skuttandes över grannens olivodling till vår undsättning. Tillsammans lyckades vi rulla igång Selma, men motorn dog efter bara några sekunder! Så lämnade vi Selma vid sidan av vägen och vandrade mot Éguas. Redan där under promenaden hem tog vi beslutet att det var dags att säga adjö till vår trotjänarinna. Selma är född 1997, vilket torde innebära att hon är 120 bilår gammal. Hennes tid var slut. Sorgligt men oundvikligt!

Nu gäller det bara att få henne i körbart skick. För det är ju så att för att kunna köpa en bil måste man ha en bil. Det gäller ju att åka omkring och titta på utbudet! Vi har kontaktat mekanikern Ch, och han kommer ut i morgon och bogserar Selma in till verkstaden.

Vi skulle ha åkt in till staden för vår inköpsrunda i morgon. Nu blir det inget handlande. Men Anna, som är familjens försörjningsansvarige, har försäkrat att vi klarar oss utan inköp ytterligare en vecka. Visserligen ligger vi lågt på grönsakerna men vinet räcker och här gäller det att veta vad som är viktigt!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

14 Comments

    • Selmas sista besiktningsdag är kring den 20 mars, så vi hade redan förberett oss mentalt att det kanske var deadlinen för henne. Begagnade bilar är förhållandevis dyra i Portugal medan reservdelarna och verkstadskostnaderna är relativt sett billigare. Men nu börjar Selma kosta förmycket.
      /Anna

    • Eftersom vi vetat att denna dag närmade sig har vi redan bestämt vad vi ska ha för slags bil. På vår väg och med det behov vi har att kunna lasta mycket är det en typ Renault Kangoo vi vill ha. Jag har gjort viss research på området.
      /Anna

    • Anita, jag trodde också först att det skulle kunna gå att fixa med ett nytt batteri men det är nog värre än så. Visserligen är batteriet några år gammalt och behöver bytas ut men det är nog så att hela Selma behöver bytas ut.
      /Anna

  1. Oxå en hädanfärd. På bilden ser Selma ut att ha blicken fast fästad upp mot bilhimlen.
    Jag förstår att Selma är en stark personlighet, eller heter det bilighet, för er. Hon ger ett smått exotiskt intryck där hon står i sin ensamhet vid vägkanten.
    Nu har ni spännande dagar framför er. Att köpa/byta bil i Portugal borde väl kunna innebära ett antal besynnerliga möten och händelser. Lycka till!

    • Jag får nästan tårar i ögonen när du pratar om Selma och bilhimlen. Visst vill jag (läs vi) ha en bättre bil som passar våra behov men hon har kämpat så tappert under svåra omständigheter.

      Bloggens läsare kan säkert räkna med många dråpliga inslag innan vårt bilköp är över. Det finns för- och nackdelar med det mesta.
      /Anna

  2. Tufft nar det hander – vi känner väl igen situationen….Vi har ingen bil just nu i Guelmim (ja nu ar vi i Tanger, men normalt sett) men bor ju i ett so outvecklat land att det gar taxi och bussar hela tiden aven i avlagsna delar av landet….for ca 5 kr turen….

  3. Håller med Anita, nytt batteri och kanske laddningsrelä kommer antagligen att få Selma att morra karskt igen.

    Att ni beslutat byta ut henne är en annan historia . . . som säkert kommer att roa oss läsare.

  4. Usch bilbyten gillar jag inte!
    Förra hösten tog jag adjö av min Golf och jag har fortfarande litet svårt att vänja mig vid Volvon som kom i stället.
    Men jag kan förstå att vägen till ert hem kan kräva en litet tuffare bil nu, när Selma håller på att krokna.
    Lycka till!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *