Kassatvist

De senaste dagarna har Anna, med förfäran, upptäckt att vårt livsmedelsförråd drabbats av flera allvarliga bakslag. Den viktiga löken har visat sig vara mjuk och degig som ett vallöfte. Löken är ständigt närvarande i vårt kosthåll. Utan lök känner sig Anna amputerad i sitt kulinariska skapande. När sedan den nyinköpta potatisen visade sig från sin sämsta sida, började vi se krismolnen växa bakom Ficalhobergen. Droppen som fick kamelen att snava på tuvan blev de två mögliga gurkorna i grönsakslådan!

Gurkor är Annas långtidsgrönsak. De är ett pålitligt pålägg på alla våra smörgåsar. Normalt sett brukar de räcka över våra 14 dagars inköpsrundor. Nu skådade vi frukostsmörgåsar utan grönsaker i ögonen. Ingen kökschef kan uthärda ett sådant angrepp på tre fronter utan att vidtaga lämpliga åtgärder. Anna bestämde därför att vi i dag måste åka och proviantera. För att kombinera nytta med flärd, åkte vi till grannstaden Reguengos. Tanken var att inköpa wienerkorv på Lidl till julbordet. Dessutom har den affären den enda tillräckligt beska ölen inom 8 mils omkrets.

En lycklig man och hans öl OCH den är betald!

Därför körde jag med glatt sinne i väg från Éguas. Dessutom medför utflykter underlag till blogginlägg. Bloggens framtid var klar då vi betalade våra inköp på Lidl. Eftersom vi besöker denna affär med flera månaders mellanrum, vill jag köpa rejält med min favoritöl. (Renlevnadspersoner bör kanske sluta läsa här!)

Butiken hade bara 2 flak av min öl framme på hyllorna. Flaken beslagstogs, varpå jag, med en burk i handen, travade iväg till en anställd. Jo visst hade de mer av min öl. Hur mycket ville jag ha! Jag tömde lagret! Ganska härligt att kunna göra det, utan att någon begär legitimation. Nu kostar ölen ”bara” 35 cent för en burk på 33 cl, alltså inga finanskrisskapande transaktioner. Men kris blev det vid kassan.

Den glada flickan i kassan räknade alla flaken och de lösa burkar som jag hittat. Hon räknade fort men fel! Sedan vi betalat, gick revisorn igenom slagremsan. Anna bad mig bekräfta antalet ölburkar, eftersom jag är en överdängare i huvudräkning. Solklart! Flickan hade missat ett flak öl. Jag knackade flickan försynt på axeln, där hon stod och betjänade nästa kund. Det stora problemet var att vi ville tala om att vi betalat för lite. Flickan utgick från att vi betalat för mycket. Övriga kunder lade sig i ölräkningen. Kön av nyfikna portugiser flockades runt vår kundvagn. Till slut lyckades jag, med hjälp av en annan kund, övertyga flickan om att vi skulle betala ytterligare 6:30 €! Stor glädje i kön! Mannen som hjälpt mig i kampen med flickan, vinkade med tårar i ögonen, då vi lämnade butiken! Det kan vara kul att handla!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

10 Comments

  1. Tack för ett gott skratt! Antar att det bara är julölen du har inhandlat Jan! Synd att det är så kallt uppe hos er nu, annars kunde vi fylla på lagret med några Sagres! Kram på er och ha det gott!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *