Blomsterstigar

Vi har inga blomsterrabatter som vi kan gå omkring och beundra. Det är naturligtvis vårt eget fel, eftersom vi inte har anlagt några rabatter. Men det känns lite obehövligt, eftersom vi varje vår vadar i en ocean av blommor. Dessutom är denna vår något alldeles särskilt i sin lystna blomsterprakt.

Även om vi inte har några rabatter, så vill vi kunna promenera omkring och beskåda allt det ljuvliga. Därför har vi anlagt 2 blomsterstigar, som går på vardera sidan om vår väg. Namnen Övre och Nedre Blomsterstigen blev på något sätt givna.

Övre Blomsterstigen

Nedre Blomsterstigen

På vår gårdsplan bakom huset har vi nu en ymnig matta av den rosa/lila Majblomman. Om vi sedan går till höger kan vi följa Nedre Blomsterstigen. Där upptäckte vi i dag de första exemplaren av Andromeda. En solitär växt som blommar likt en hyacint. Längre fram efter stigen syntes de första Blåklockorna. Detta är den ljusblå modellen. Senare kommer en lägre mera mörkblå klocka.

Majblommor

Andromeda

På vägen tillbaka mot huset kunde vi notera att Klockspiran var särdeles hög och frodig. På andra sidan vägen, nedanför olivträden växte rikliga mattor av Lejongap. Denna blomma har nu till stora delar täckt såren efter vägarbetet för 2 år sedan.

Lejongap

Vid den Övre Blomsterstigen hade de gula Julgranarna slagit ut. Visst är namnet opoetiskt och synnerligen missvisande ur tidssynpunkt. Men blomman har sina blad fördelat likt en gran efter stammen. Ni får förlåta att vi inte alltid kommer på söta poetiska namn till våra växter.

Julgranar

Sedan har vi stigen upp till Eiran. Där växer inte så mycket blommor, men just uppe vid Eiran står det en sky av vackert gräs. I den runda stenytan står det 4 st unika blommor. Vi har aldrig sett dem någon annan stans. De återkommer varje år och vi är ytterst försiktiga vid gräsklippningen för att inte skada dem. Blommorna är så tillbakadragna så att det är svårt att se dem. Blyga blekrosa (nästan ljusbruna) klockor liksom säger ”titta inte på mig”.

Titta inte på mig

Sedan då vi lyfte blicken kunde vi se bort över Kaktusdalen. Fälten på andra sidan dalgången var blå/lila av Klockspiror. Eftermiddagens värme dallrade runt +30. Det enda ljud som hördes var att Domingo plöjde mellan sina olivträd. Ibland är tystnaden som störst då den accentueras av ett godtagbart ljud!

Klockspiror

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

14 Comments

  1. Hej Anna och Jan,

    Nu kan jag gå och lägga mig och sömna med alla dessa vackra bilder kvar i näthinnan och hjärnbalken. Tack ska ni ha.

    Må så gott och en varm hälsning
    Aura

  2. Håller med ovanstående ! Dessa vackra blomsterbilder gav en mental frist från snödjupet på 1,5 meter som vi just nu ( och oftast till i slutet av april ) omger oss med här uppe . Krya på dig Anna , vissa ” rosor ” avstår man gärna ifrån .

  3. Helt underbart vilken omgivning ni har nu! Blomsterfält! Förstår så väl varför ni klipper fram blomsterstigarna.
    Så skönt att sommaren äntligen har startat. Så sakta kommer även värmen hit till Norden. Igår var det en underbar dag, men idag är det litet kalla vindar igen.
    Men…på onsdag, har de lovat…
    Det är troligen lika pålitligt som när politikerna lovar att skaffa fler jobb och tänka på skola, vård och omsorg. Önskedrömmar som presenteras som sanningar.

  4. Så härliga vårblommor. Vi har tagit våren med oss norr ut. Här blommar träden, som vi aldrig sett dem förr, kan det bero på den kalla vintern? Massor av vårblommor ser vi efter vägarna. Värmen som varit i 2 dagar hoppas vi följer med oss mot Sverige.
    Det finns väl inget så vackert som en naturlig blomsteräng. Hade ju hoppats på att få njuta lite av våren genom Portugal ,,,,men det får bli ett annat år.
    Ha det gott och krya på dig Anna.

  5. Vilka härliga blomsterbilder! Våren kommer med ilfart på alla håll verkar det som. Det har ju varit fördröjning överallt i år. Var man än åker, lyser det i naturen av färggranna blommor. Mysigt med era blomsterstigar! Ha en fortsatt skön vår!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *