Var har allt tagit vägen

Vår svenska resa för oss på förträffliga vägar genom ett, mer eller mindre, öde landskap. Europavägarna slingrar sig vid sidan om all bebyggelse. Endast vägskyltar indikerar att någon stans bakom trädridåerna, finns en stad med flanerande människor.

Lanskapet är grönt med starka inslag av ännu mer grönt. Det bildar en ljussättning som upplever som ganska mörk. Våra sinnen har under ett sekel formats av Alentejos ljus. Därför upplever vi att även den ljusa nordiska sommaren har en sorts ljusfrånvaro över sig.

Det vackraste i landskapet är de glittrande vattenytorna som hela tiden dyker upp under vår resa. Dellenbygden i Hälsingland hade fått förändrade vyer. Där jag för 15 år sedan hade fri sikt mellan gårdar och över landskapet, hade ridåer av träd förminskat rymden. De vi mötte pratade om minskade barnantal och avflyttning. Stängd skola och nedlagd affär. Kanske har de människor som tidigare höll landskapet öppet, dött eller flyttat därifrån. Det är med vemod jag tvingas inse att ”mitt” Hälsingland inte längre finns.

Anna tyckte om att få se de trakter där jag tillbringat 18 år av mitt liv. Sjöarnas vida vattenvidder imponerade fortfarande. Hembygdsgårdens ängar ner mot Norr-Dellen och de blånande bergen, var fortfarande en fantastisk vy. Kanske var det känslomässigt oklokt att göra denna minnenas resa. Men jag hade nog ångrat mig senare om vi inte gjort det.

Varje dag umgås vi med släkt och gamla vänner. Vi som normalt lever inneslutna med varandra i veckor. Det är fantastiskt roligt med alla dessa möten, men mycket tröttande. Varje kväll börjar vi se dubbelt vid 20-tiden. Därefter är vi fullständigt odugliga till socialt umgänge. Vi är dock lyckliga över att det ännu så länge bara blivit en grillkväll, som naturligtvis fick avbrytas pga regn! Typisk svensk sommar.

2 Comments

  1. Ni är ju i Sverige på den bästa av årstider. Norrland har haft den varmaste våren i mannaminne.
    Här nere i södra Sverige har vi inte fått något regn på flera veckor, jo någon lokal regnskur ska visst ha kommit. Värre är det söder och öster ut i Europa.
    Så passa på och njut så länge det varar, även av alla umgängen med släkt och vänner, tids nog blir ni själva igen och får njuta av tystnaden och ensamheten :)
    Borta bra men hemma bäst.
    Kram

  2. Instämmer till fullo med Maggan och Ingemar om att ni är i Sverige under den bästa årstiden. Det är inte mycket som slår den svenska våren, då naturen visar sig från sin allra vackraste sida. Nu har allt övergått i en ljuvlig sommar med angenäm temperatur och skiftande väderlek, ömsom sol, ömsom regn. NJUT av allt detta, inte minst av de ljusa kvällarna! Visst är det trots allt skönt med lite omväxling!

    Detta med att återvända till något efter en del år för ofta med sig ett visst vemod. Vi har en inbyggd bild om hur allt har sett ut och hjärnan är inställd på den gamla bilden. Landskapet förändras, människor åldras, blir sjuka, dör, nya varelser föds, traditioner och vanor förändras. Med andra ord är ofta mycket förändrat och det gör många gånger ont, mycket ont.

    Passa på att njuta av att få träffas och umgås med släkt och gamla vänner och var glada över att de finns!
    Själv
    är jag uppvuxen med en stor släkt, som ofta träffades. På den tiden hade människor tid att umgås. De flesta var äldre och många var barnlösa. Idag är denna släkt helt utdöd och det känns tomt, mycket tomt. Numera är den yngre generationen ofta mycket upptagna med bl. a. sina arbeten och alla barnens aktiviteter. Själv har jag barnbarn som tävlingssimmar och då är veckans alla dagar upptagna med träningar före och efter skolan. Med andra ord…..tiderna förändras och vi med dem. Vi får njuta av de små stunderna och de är mycket värdefulla.

    Förstår att ni har mycket att göra, uppleva och bearbeta under er resa. Härligt, men också tröttande. :-) Fortsätt att njuta av er resa! Snart är ni tillbaka till ert vackra och lugna Alentejo! Stor kram till er båda!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *