Kropp och själ

Vi har flugit till Sverige samt bilat 2402 km genom Fosterlandet. Kroppar är lätta att förflytta, men själar hänger inte alltid med. I lördags eftermiddag återvände vi till vår värld. I dag måndag, känner vi att våra kroppar och själar har återförenats. Nu är vi åter fyllda av det självklara lugn som hör samman med vårt Vale das Éguas. Vädret måste ha lagt märke till återföreningen, eftersom dimkakan lättade på eftermiddagen. Vårt vackra böljande landskap återfick silverfärgen i solens heta strålar. Nu då kullarnas gräs är torrt och dött, kommer ett nytt liv till landskapsbilden. Det torra gräset pendlar under solens sken mellan silver och guld. På nätterna, om vi har månsken, ser det ut som om marken är täckt av snö.

Den nya grensaxen fungerar utmärkt

I harmoni har vi återupptagit våra vardagliga sysslor. Anna har packat upp våra väskor och sorterat allt i högar av tvättbarhet. Jag har fortsatt med vedarbetet. Med hjälp av den nyinköpta grensaxen har jag gått till angrepp mot kobuskarna på Tjosandalens sluttningar. I min vedmatematik tror jag att en timmes arbete motsvarar en dags vedförbrukning vintertid. Detta synsätt ger mig uthållighet medan värmen stiger i takt med att molnen spricker upp. Plötsligt hade jag sällskap. Bakom mig stod Rävan. Jag ryckte till innan jag kände igen henne. Det är tråkigt att rävar inte viftar på svansen då de är glada. Anna tror att rävar är som katter och ler genom att blinka. I så fall log Rävan mot mig! Så glad jag blev. Vi hade varit borta över 10 dagar och hela tiden undrat om hon skulle hålla sig i närheten av huset. Men nu var hon här, log mot mig samt trippade iväg upp mot huset. Jag Tarzanvrålade till Hustrun att Rävan var på ingående. Glada skrik kom rullande ner från huset.

Plötsligt var hon bara där

Under resten av dagen har Rävan hållit sig i vår närhet. Flera gånger har hon fått lite torrfoder, bara för att återknyta banden mellan henne och oss. Vid eftermiddagsnjutningen då vi satt i husets östra skugga, svävade en Pilpojke (biätare) triumferande över våra huvuden. Den spelade upp all sin färgprakt liksom för att hälsa oss välkommen hem. Kropp och själ, delar av helheten, klarar inte av skilsmässor på samma sätt. Kroppen låter sig lätt förflyttas, medan själen klamrar sig kvar. Nu har vi återförenat de två!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

4 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *