Rävbekymmer

Under de sista månaderna har Rävan besökt oss nästan varje kväll. Visserligen kommer hon olämpligt sent. Oftast sitter vi och förnöjer oss med en film på TV:n. Men hennes besök innebär inga smärtsamma avbrott i filmerandet, eftersom de flesta filmer är inspelade. Vanligtvis blir vi medvetna om hennes närvaro genom att hon ringer på betjäning. Nu är det inte fråga om något ringljud, utan mer ett irriterat klapper från kastanjetter som är tecknet på hennes närvaro.

Ljudet uppstår då hon krafsar med klorna på den lägre friskluftsventilen in till köket. Rävklor som dras ner över ett plastgaller frambringar faktiskt ett högt rassel. Denna signal medför att Hustrun trycker på pausknappen på fjärrkontrollen. Nu vet hon inte var den knappen sitter, så det blir att tända ficklampan och belysa hela knappsatsen. Medan Anna fumlar med ficklampa och fjärrkontroll upprepas rasslet ett flertal gånger från Rävans telefon (det är så vi kallar hennes krafsventil).

På den gamla goda tiden då rävan var social

Det är naturligt att det är Anna som blir mest uppjagad av Rävans rassel. Det är nämligen hennes uppgift att (1) gå och bekräfta för Odjuret att vi hört hennes påringning och (2) börja göra i ordning maten. Bekräftningen av påringningen utföres genom att Anna öppnar köksdörren ut till Markisen, samt ropar några kärleksfyllda ord ut i nattmörkret. Själv sitter jag under denna del av Rävuppehållet kvar i min TV-fåtölj Poäng från IKEA.

Då Rävans mat är klar inträder min tjänstgöring. Det är nämligen jag som ska gå ut och servera maten. Rävar vill nämligen ha manlig serveringspersonal. Då jag kommer ut på Markisen med matburken i höger hand, sitter Rävan på poolens sarg och tittar yvigt in i köket. Yvigt därför att hennes päls nu är vinteranpassad och mycket fluffig. Då jag börjar öppna dörren ut mot hennes matskäl, står hon redan med nosen sniffandes i dörrspringan. Jag tar de få stegen ut på gårdsplanen medan Rävan snor framför mina fötter. Hon är mycket ivrig.

Men det är nu som det oförklarliga händer. Rävan äter knappt något av maten! Morgon efter morgon finner vi en halvtömd matskål. På marken runt skålen ligger det tidigare så älskade ost-och brödbitarna. Hon har även lämnat en del av den dyrkade mjölken. Nu undrar vi om Rävan är sjuk eller om är brunstig och inte har tid att äta. Kan det vara så att hon har nyfödda ungar i ett gryt, som skapar stress. Men varför kommer hon varje kväll och tigger mat som hon sedan inte äter upp?

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *