Handlingsrus

Vi vaknade i morse med kändisskapets champagnebubblor i ådrorna. Visserligen visste vi att den korta tiden i strålkastarljuset redan var över. Men den eufori som fyllt oss under gårdagen måste få sitt utlopp. Därför bestämde vi oss för att åka till Reguengos 4 mil bort och affären Worten. Vad som lockade oss var en aspirador de cinza (dammsugare för aska).

Varje vår gör vi en sotning av Sonja. Och ni ska veta att den damen hon innehåller massor av sot. Själva viskandet av fruntimret går på någon timme. Däremot tar städningen av huset mycket längre tid, eftersom sot och aska vägrar att låta bli att flyga omkring. Detta elände tänkte vi nu att vi skulle lösa genom en investering i en dammsugare.

Då vi anlände till köpcentret blev vi lite besvikna över att ingen ville ha våra autografer. Inte heller var det någon som tog några foton. Kan det vara så att portugiser inte har tillgång till Expressens nättidning? Nu tycker vi egentligen om att leva i lugn och avskildhet, så vår besvikelse låg bara lätt på ytan. Ungefär som askan i huset efter Sonjas sotning!

På Worten förnekade personalen all kännedom om extrapriser på dammsugare för aska. Eftersom Anna övergivit mig för grönsaksdisken i närliggande Continente, var jag själv tvungen att försöka lotsa den glade försäljaren in på butikens hemsida. Naturligtvis fanns där inte den dammsugare som Anna fångat in under morgonen.

Alquevadammen med borgstaden Monsaraz i bakgrunden

Försäljaren såg min förstämning och gjorde därför en inspektion av butikens lager. Men ingen sugis var att finna. Han påpekade att eldningssäsongen gick mot sitt slut, så det var nog därför de inte hade någon maskin i lagret. Ville jag kanske beställa en? Så långt ville jag inte gå. Vi får undersöka hos vår ordinarie leverantör av elutrusning i Moura.

Monsaraz

Trots besvikelsen med askmanicken, var vi på utmärkt humör under hemresan. Vägen går genom ett mycket vackert böljande landskap. Vattenspegeln från Alquevadammen är alltid i bakgrunden. Borgar ligger på höjderna. Olivodlingar, vinfält och betesmarker breder ut sig i alla vädersträck. Det blev alltså bara en liten trevlig utflykt. Men det är väl inte så illa?

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

3 Comments

  1. Hej. Jag läste artikeln i Expressen via er länk. Ja det är verkligen som en saga, men är det inte så att om man har ett sinne öppet för nuet och alla de möjligheter livet ger då blir det bra. Jag fortsätter följa er på bloggen och inväntar nästa möjlighet att åka till Portugal. Vid något tillfälle måste jag nog leta mig upp i bergen och besöka er. Till dess, ha det bra och njut av varje sekund.
    Hälsningar
    Börje

    • Javisst Elisabeth är det fina bilder.
      Den nedre, närmare bilden av Monsaraz är tagen inne från vår trädgård, för flera år sedan. Klocktornet var då ännu inte renoverat och arkitekternas hus inte utbyggt med terrasser och fler rum.
      Den vita dörren nedtill i bild med spröjsade fönster är grannens utgång till deras minimala uteplats och till höger syns fönstret i vårt bibliotek med bruna fönsterluckor på både ut- och insidan för att på alentejanskt (och allmänt portugisiskt) vis stänga ute den här från öster starka morgon- och förmiddagssolen. Eftersom bussen står kvar på busshållplatsen är det veckoslut.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *