Paradisets invånare

Ni vet säkert att vi just i dessa dagar svävar i en ljuvlig bubbla av sol och värme. Vi låter dock inte det härliga vädret trubba av våra flitiga sinnen. Dagarna är fyllda med poolsanering och byggnadsarbete. Detta fysiska arbete skänker den där riktigt goa tillfredsställelsen till eftermiddagens fylliga solsken.

Så även i dag. Nöjda efter en väl använd dag, satt vi i skuggan vid östra gaveln. Allt var bara så där perfekt. Temperaturen, solen, vinden och utsikten. Allt förstärkt av att det var 11 år sedan vi träffades första gången! Därför satt vi insvepta i ett vällustigt romantiskt skimmer.

Men plötsligt klappade Anna mig våldsamt på vänster ben! Av hennes osammanhängande ord förstod jag att något mycket oroväckande var på gång. Därpå såg jag den. Ormen! Den var mycket lång. Den var mycket tjock. Den gled sakta uppför stammen på det hårdtrimmade mandelträdet, kanske 5 meter från oss.

I dylika situationer är det jag som måste stå för en liten bit av förnuft. Anna har sin ormrädsla och den är inte mottaglig för lugnande resonemang. Därför gällde det att konstatera vilken sort orm den tjocka slingrigheten var. Det var ingen huggorm utan en horseshoe whip snake, en sorts förfärligt, mycket förfärligt, stor snok.

Hua, vilken fuling.

Jag gick ner till mandelträdet och försökte ta några bilder. Även jag känner ett visst obehag inför så långa/tjocka ormar. Efter några bilder återvände jag upp till Hustrun vid huset. Ormen gled nedför stammen och försvann i gräset. Då började jag stampa med fötterna i marken. Något som jag omedelbart djupt ångrade. Varför gör du så där undrade min Livsledsagarinna. Därför att ormar inte har hörsel, utan känner vibrationerna i marken, svarade jag utan att riktigt veta om det var på det viset.

Omedelbart därefter började Anna stampa upp ett dammoln! Hon gav mig en andfådd, men lycklig blick, medan fossingarna gick som trumpinnar på marken. Milda Matilda! Vi har alla våra fobier. Själv har jag skämmigts svårt för stora spindlar. Därför vet jag att vi inte riktigt kan kontrollera våra rädslor. Men varför förstöra en ljuvlig kväll i ett moln av uppstampat damm?

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

4 Comments

  1. Hej,men här syns ju en lösning på Frasses problem med gnagare – lägg ormen på motorhuven, och Frasse slipper mössen!!! :)

    /Ingrid
    PS. vi ligger på slutvarvet för vår flytt till Portugal.DS.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *