Skip to content
 

Champagne sem falta

Ja, så har det äntligen skett. Alla våra fönster är här på Eguas. Ni märker ordalydelsen! Det är någonting som inte är som det ska! Misstanken pyr i er som en sur valborgsmässokase! Jag vill vara ärlig. Helt klart är det så att alla våra fönster är på våra marker. Men, jag säger men, två stycken små badrumsfönster står på golvet i badrummet och väntar på morgondagens montering. De första fönstren som monterades in i badrummet saknade spröjs! Fel, fel och åter fel! Vilket Fönsternissen omedelbart höll med om! Så badrumsfönstren monteras tillbaka i morgon!

Därtill kommer att våra entréfönster, de som är i köket, har ett litet problem. Dessa fönster är låsbara från ut- och insidan. Men det gick inte att ta ur nyckeln då jag låste. Lite tråkigt att låsa, lämna nyckeln i låset samt åka till Sverige. Vi misstänker att det inte var planerat på detta viset.

I dag var det inte Fönsternissen som var här och arbetade. Det var en anställd, som vi snabbt döpte till Fönstertrollet. Fönstertrollet tog sig raskt an alla uppgifter som låg framför honom. Men problemet med nyckeln och låsningen stod han handfallen inför. Med ett stort leende berättade han att låsmonteringen hade Fönsternissen själv skött om. Ja, nu använde han inte uttrycket Fönsternissen utan ”mestre”. Det torde betyda mäster eller något liknande. Men ni förstår. Trollet var glad att det var Nissens problem. De pratades vid över telefonen. Allt slutade med att det är Fönsternissen som kommer i morgon och gör alla nödvändiga justeringar.

Här hälls det upp bubbel vatten

Då Fönsternissen var här i går berättade han lite om hans kunders betalningsvana. Eller snarare betalningsovana! Sedan Nissen startade sin firma har han haft många kunder som inte betalt sina räkningar. Därför tillämpade han numera alltid en förskottsbetalning på ca 40%. Jag tittade frågande på honom! Varför hade han inte begärt förskott av oss? Nej, nej det var inte nödvändigt! Han kände ju oss! Men det gjorde han inte! Hur kan han påstå något sådant. Det var så, berättade han, att hans fru hade haft med oss att göra. Det höll jag med om. Hans fru hade tidigare arbetat på en firma inne i Moura som vi anlitat, innan vi upptäckte handelsmannen i byn. Men det var inga stora affärer. Kanske några 100-tal Euro vid ett tiotal tillfällen. Men vi hade betalat våra räkningar på det stället! Det hade hans fru berättat för honom. Det var också hans fru som hade talat om för oss att hennes man startat en firma som bl.a gjorde fönster och dörrar!

Så hänger allt ihop. Vi sköter oss! Betalar våra räkningar. Resultatet blir att vi har blivit betrodda. Av oss behöver man inte begära en förskottsbetalning! Jag måste medge att Anna och jag känner oss lite stolta. Det tycks löna sig att bete sig svenskt. För det är väl så fortfarande i Sverige. Ni betalar väl era räkningar?

Kvällen inleddes med Trollets avfärd och champagnens (inte äkta men god ändå) öppnande, för ni måste väl hålla med om att vi hade rätt att dricka champagnen eftersom alla fönster ändå är här.

// Jan

Leave a Reply