Suecos da Povoa

Nu är vi lite osäkra över rubriken. Men det var så vi tyckte att den anställde på begravningsbyrån i Moura skrev på vår beställning. Ta nu inte det där med begravningsbyrå för allvarligt. Vi mår bra och har inga planer på någon hädanfärd. Men vi var in på vårt stenhuggeri i dag, som även är en begravningsbyrå, för att beställa en granitskiva till vårt nya badrumsskåp. Patron (chefen) var emellertid på en begravning, så vi fick all nödvändig service av hans anställde.

Den mannen antecknade alla våra mått på en bit wellpapp, eftersom han inte kunde få ta vår lapp med måtten. Vår lapp innehöll nämligen även Annas digra inköpslista. Alla mått och slipningsdetaljer antecknades, varpå vi tyckte att vi skulle lämna vårt namn och telefonnummer. Nej, nej! Vi var kända klienter sedan tidigare, så det var inte nödvändigt. Det var i detta läge som den anställde skrev dagens rubrik på wellpappen. Det är att vara kändis, då folk kommer ihåg oss efter drygt 3 år! Vad är det som skapar detta kändisskap?

Gravstenar eller köksbänkar?

Vi åkte därpå iväg och gjorde augusti månads första runda för livsmedelsinköp. En liten friskrivning dock för de grönsaker vi köpte i Portalegre den 5 augusti. Med oss hade vi en kasse med elektroniksopor. Dylika saker kunde man tidigare slänga i en låda hos Intermarché. Nu var denna låda borta, varför jag uppsökte informationsdisken. På smattrande portugisiska fick jag reda på att dylika sopor numera kunde lämnas in till brandkåren (bombeiros, visst låter det gulligt)! Eftersom brandkår och sopor inte hör ihop i min värld, var jag mycket osäker på att jag uppfattat rätt. Men i butiken, i närhet av hyllan för kaprisen, stötte vi på 2 brandmän. Vi frågade dem om de tog emot elektroniksopor, vilket de bekräftade.

Därför stannade vi till vid brandstationen på vägen hem. En brandman, eller det kanske var en rund Michelingubbe, stod i öppningen in till brandbilarnas garage. Sopor? Här? Nej, nej! Då måste ni åka runt kvarteret och lämna in det till kommunens uppsamling! Men vad har du för sopor? Jag hämtade kassen där det låg en oanvänd lasermätare. Herr Michelin fick något lystet i blicken då han såg våra sopor! Jag sträckte tvekande fram kassen till honom och undrade om han inte skulle kunna vandra runt kvarteret! Därpå lyfte jag upp lasermätaren som låg kvar i sin förpackning. Du kanske kan använda den, föreslog jag? Jag tar hand om soporna, sade brandmannen . Därpå skakade vi hand och skiljdes i harmoni!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *