Äntligen

Anna flyttade ner till mig den 26 september 2003, alltså nästan för 11 år sedan. Nyårsafton 2008 inleddes en mycket omvälvande fas i vårt gemensamma liv. Vi började då bygga vårt hus här på Vale das Éguas (Stonas dal). Därpå har vi arbetat med olika byggprojekt genom åren. Alltid har det varit fråga om slaskig cement, tumstockar och vattenpass. Slitigt ja! Meningsfullt ja, ja!

Nu i dag har vi inlett en helt ny fas i vårt liv här i Portugal. Vi ska inte bygga! I stället är det fråga om markarbeten runt huset. Borta är kravet på lod, våg och tumstockar. Nu är det fråga om ögats lust och skapandets frihet. Det har ingen betydelse att frosten kommer att krypa upp mot huset från dalarna. Vi behöver inte tänka på att cement slutar brinna (stelna) då temperaturen kryper ner under +5.

Det var då, bygget av huset har precis börjat. De vita linjerna är de kommande väggarnas konturer.

Hösten ska alltså ägnas åt områdena närmast huset. Men vi har inte piskan av en tidsplan vinande över oss. Då det blir tråkigt att lägga plattor och skotta grus, då börjar vi arbeta med markerna. Även här utgår vi från huset, men ur ett annat perspektiv. Nu får utsikten från huset styra vårt arbete. Vi tycker att Liljeåsen inte är så vacker som den borde vara. Åsen ligger ca 200 m från huset, men är en viktig bit i skönheten, då vi står och tittar ut över landskapet.

Vårt mål är att ta bort all sly, cistusbuskar och taggbuskar från åskrönet. Då blir stenekarnas kronor mycket tydligare och blommorna kommer att erövra marken under träden. Vi vet inte riktigt hur vi ska hantera den franska lavendeln. Den är underbart vacker under sin blomning februari/mars då kullarna får bada i deras lila färg. Men resten av året är den lika lockande som avslagen öl. Troligtvis kommer vi att behålla de tätaste bestånden. Den övriga lavendeln rycker vi sedan upp med rötterna.

Detta är nu. Nästa Era har börjat. Markarbeten - here we come

Själva ryckandet går ganska lätt, eftersom jorden nu kommer att vara blöt och mjuk ända fram till maj. Men jag är lite svag för lavendeln. Denna svaghet yttrar sig mest genom rinnande näsa och ögon. Det går också att klippa ner dem. Då blir lavendeln mycket trevligare efter blomningen, eftersom den då är fylld av gröna friska skott och inte ser så risig ut.

Hur som helst! Vi älskar att arbeta på markerna. Det är ett fantastiskt vinterarbete!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

2 Comments

  1. Åh vad roligt! Jag tror att jag kommer och hjälper er;)
    Jag har upptäckt att jag saknar trädgårdsarbetet från vårt hus i Sverige. Då var det bara betungande, jag tyckte aldrig jag hann med. Nu när jag bara har en liten balkongodling och en liten rabatt här i Burgau så känns det för lite.
    Aldrig blir man nöjd 😉
    Lycka till med markjobben!
    Må så gott
    Ninni

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *