Kalabalik

Vi har under en tid haft en ung Horseshoe Wipe Snake (låt oss kalla den Brunte) runt huset. Med tanke på Bruntes blygsamma storlek, så väcker han alltid oproportionerlig uppmärksamhet. För ett tag sedan fick Brunte spö av en stor ödla. Ödlor är normalt sett ett av Bruntes byten. Men Brunte kanske är för liten och ödlan var för stor. I alla fall försökte Brunte slinka in i ett hål under vår terrass. Ödlan högg Brunte i stjärten och ett mindre tumult uppstod. Så slank ormen in under terrassen varvid ödlan (algerisk sandlöpare) sprang som en blixt bort över gårdsplanen. Jag hurrade självfallet på ödlan, eftersom ormar alltid, oavsett storlek, är otäcka.

Usch, fy och blä

Vi har försökt stressa Brunte så han skulle förstå att han inte är önskvärd runt huset. Men envetet återkommer han slingrande efter husväggen och skapar upprörda känslor hos Anna. I dag på förmiddagen, höll jag på att rensa polen med hjälp av den långa håven. Då hörde jag Hustruns uppjagade rop att Brunte låg och tryckte under våra sandaler. Uppskrämd av Kärestans ljudkaskader ringlade den iväg över terrassen, tätt intill husväggen.

Då gick jag till motanfall med håven. Nu skulle Brunte infångas! Men hur fångar man in en vettskrämd orm på ca 40 cm som hela tiden tycks dansa tango med sig själv! Inte lätt, det kan jag intyga. Med hjälp av håven blockerade jag gång på gång Bruntes flyktväg. Just då han var på väg över terrasskanten lade jag håven över honom. Snabbt ned på knä för att klämma ner håvens ram tätt mot terrassgolvet. Slinger, slinger, has och väs! Den var instängd under håvens väv!

Nu gällde det att få min uppjagade (ormfobi) Käresta att delta konstruktivt i röran. Då ormens huvud närmade sig mina händer, kände jag en ilning av obehag. Anna tog några bilder, samt sprang iväg och hämtade en liten hink med lock och 2 sopskyfflar.

Brunte på nya äventyr

Bort med håven. Brunte sladdade på de hala stenarna. Jag skottade upp honom med en sopskyffel och hällde ner slingrandet i hinken. På med locket och segern var vår! Därpå promenerade vi bort med Brunte en 5-600 meter, på andra sidan en nyplöjd olivodling. Tanken var att den plöjda marken skulle verka avskräckande för Brunte. Så tog sig Brunte upp ur hinken på egen hand och gled ner i gräset. Vi stampade med fötterna några gånger, för att få honom att glömma alla tankar på att följa med tillbaka. I kväll är jag Annas hjälte!

Brunte på väg ut i frihet

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

2 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *