Hängrännor

För några år sedan då vi ville ha hängrännor över vår glasveranda Markisen, fanns det ingen byggaffär i provinsen som kunde hjälpa oss. Det var endast nere i Algarve, ca 25 mil bort, som vi kunde köpa hängrännor. Men nu då vi ville ha hängisar på baksidan, kunde vi köpa dem i Moura. Fantastiskt hur utvecklingen breder ut sig.

Jag har i 2 dagar arbetat med dessa vita plastprodukter på husets norrsida. Likt novisen vid spisen, gick det mycket långsamt i början. Men eftersom jag arbetade på hemmaplan och hade ett fantastiskt stöd från Annas hejarklack, så gick arbetet ändå glatt mot slutmålet. Vi ville bara ha hängrännor. Alltså inga stuprör med massor av krångliga böjar och dyra kopplingar. Vi anser att stuprör är något för fegisar. Alla som har mod i barm, fnyser hånfullt åt stuprörsmaffian.

Inte ett helt enkelt jobb

Om man vill undvika stuprör, då måste man låta rännorna sticka ut rejält från huset. Annars stänker det nedforsande vattnet på fasaden. Därför blev jag mycket nöjd då jag förstod att 3 längder á 4 m skulle ge mig hela 90 cm hängis utstickande från takets olika delar. Fantastiskt! Jag såg framför mig hur vattnet skulle strömma i kaskader från långt utskjutande rännor.

De skulle uppdelas i 3 partier. Redan på den första biten förstod jag att 90 cm utstickande var alldeles för mycket. Taket såg plötsligt ut som en tullstation med nedfälld bom! Kloka Hustrun höll med om att en kapning med 27 cm var av nöden. Resultatet blev mycket bättre men fortfarande alldeles fel! Visst är det bra att få iväg vattnet så långt som möjligt från huset. Men det finns också alltid ett estetiskt moment i allt vad vi gör. Det krävdes något radikalt!

Det blev ganska okej till slut

Alla hängrännor kapades ytterligare med 23 cm! Häpp! Plötsligt blev det en harmoni över eländet. Nu har vi alltså regnuppsamling till hela norrsidan på huset. Förhoppningsvis ska de hjälpa till att få bort vattnet från husets närområde. Denna vinter ska vi lägga natursten runt hela huset. Detta med hängisarna var det första momentet i det arbetet.

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

7 Comments

  1. spännande… har ni kollat också vad som händer när det rinner vatten på taket? Det som ska ”spruta” ut på sidorna, var ska det vattnet hamna?

    Nu är ju jag då en vän av stuprör, särskilt som man med hjälp av dessa kan samla regnvattnet (som växterna älskar!) i tunnor och andra behållare och använda så man slipper tömma brunnen.

    Nu ska ju jag egentligen inte kommentera som har en vattenavrinning från den översta terrassen ned på den under (dvs rakt ned på matbordet på terrassen under) och därefter rinner det utmed väggarna ned på den nedersta. Hur tänkte de då…?

  2. Håller med Emma om att samlandet av regnvatten via stuprören är ovärderligt för växterna. Även för vår katt Sigge som startar varje sommarmorgon med att lapa vatten i närmsta uppsamlingskärl. Men visst, nån skillnad är det förstås på Sverige och Portugal även i detta avseende.

  3. Well done Jan

    Tack för senast!
    Höga stegar och långa hängrännor är inte den ultimata kombinationen men här gick det vägen när du skulle skydda väggen.
    Kul att följa ert arbete nu när vi har varit på plats och okulärbesiktigat ert paradis. Nu väntar jag med spänning på plattläggningen 😉

    Thorbjörn

  4. Jo, att samla in regnvatten har onekligen sitt värde. Vi har tänkt mycket på detta. Det kluriga är att när det regnar, regnar det så mycket att växterna inte behöver vattnas och att spara vattnet kräver mer än några tunnor, tyvärr. Innan vi grävde brunnen i Kaktusdalen funderade vi på att lösa vårt vattenbehov med rain harvesting./Anna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *