Vårljus

Hösten här travar envist fram mot den hägrande jultiden och det magiska ögonblicket då allt svänger vid vintersolståndet. De soliga dagarna (och de är många) skjuter in solstrålarna allt längre i huset. Njutningsfullt går vi barfota på parketten och låter det soluppvärmda golvet glädja våra fossingar.

Med hösten kommer också den paradoxala känslan av att vi får ett svenskt ljus. Men det är egentligen inte så konstigt, eftersom ljuset i Portugal under sommaren har en styrka och klarhet som aldrig kan uppstå i Sverige. Jag påstår i alla fall det, även om Anna protesterar. Hon hävdar att en högsommardag utan molnighet på den vita sandstranden i Falsterbo har likartat ljus. Naturligtvis är hon blockerad av nostalgiska minnen från en tid som aldrig fanns. Med det är jag klok nog att inte säga, eftersom alla sanningar inte bör sägas om man vill vårda äktenskapet.

Nu är vi eniga om att solljuset denna dag gav oss känslor av en svensk vår! Visst är det konstigt. För att få kontroll över sina nordiska minnen, dök Hustrun in i webbens solhöjdstabeller. Därpå följde en givande morgongenomgång av jämförelser i solhöjd mellan Fäderneslandet och Adoptivlandet!

Kärestan började med att fastställa att vår solhöjd i dag (18 november) motsvarade den 25 mars i Stockholm. Det är därför vi har vårkänslor! Vi lever egentligen i ett sken som sedan barnsben var något vi förknippade med vårens ankomst (eller den tidiga september, men låt oss här bara njuta vårtankar).

Medan jag tog mina sista klunkar av det fantastiskt starka morgonkaffet, fortsatte Anna att slamra vid datorn. Hon tvingade mig att hämta papper och penna, eftersom hon ansåg att det var viktiga tillkännagivanden på gång. Jag återvände till min fåtölj där den stod i morgonsolen vid glaspartiet med de beordrade utensilierna.

Vår första november här på Éguas. Redan då insåg vi att man bor bättre i Sverige.

Så tvingades jag anteckna att vår sol var 28,4 grader över horisonten några dagar runt vintersolståndet den 22 december. Alltså det är så mörkt det kan bli här hos oss! Sedan kom förklaringen till varför så många svenskar flyttar till södern.  Vår lägsta solhöjd, eller ännu lägre, varar i Stockholm mellan 29 september och 15 mars!

Kära läsare, kan du vara vänlig och läsa om stycket ovan. Inser du riktigt vad siffrorna betyder? Man kan säga att Stockholm har ett vintersolstånd som varar i 5,5 månader. Men vi vet att under dessa månader är husen där mycket varmare och skönare än de flesta hus i Portugal. Man kan inte få allt!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

2 Comments

  1. Och tänk att aldrig få njuta av mörkret som jag faktiskt gör varje höst och vinter! Just nu, den här november, njuter jag extra ordentligt för jag hörde på radion att det har varit den solfattigaste november på länge. Till den 15 nov hade Växjö bara haft EN timmes sol, Stockholm TVÅ timmar och jag tror att det var Borlänge som ledde solligan med TRE timmar!
    (De två timmar som Stockholm haft, var självklart under ett utav mina arbetspass,(Busschaufför) så då passade jag på att svära över den f-b solen, jag var ju tvungen att plocka upp solglasögonen)
    Som ni förstår så är ljuset (och kylan) en utav anledningarna till att jag inte lämnar Sverige, även om man blir väldigt sugen när man läser er blogg, så, alla är vi olika utom jag!
    Ha det gott i VÅRljuset!

  2. Sen har vi Norrland som är är ett eget land . Vi går ” all in ” när det gäller ljus och mörker . Undrar vad Norrbotten har för solhöjd nu ? Vill inte byta bort våra ljusa nätter kring midsommartid men detta mörker som nu omsluter oss från kl 14.30 tarvar verkligen en Viking för att inte ta till repet 😉 . För min del spelar ljuset det viktigaste trumfkortet i min längtan till Portugal .

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *