Rävhopp

Frukostens morgondimma började ge med sig och jag satt i solstolen (felaktigt namn denna morgon) medan Anna pysslade med datorn. Hon tittade ut genom ett av småfönstren bakom mig och stelnade till med ett litet skri! Jag satte kaffet i vrångstrupen, samtidigt som jag verkligen blev rädd. Så väste Alarmsirenen ”en räv”. Vi störtade båda fram till glasdörrarna för att beskåda underverket.

Vi tror att Rävans unge Rävling har besökt oss i dag. Hon gick upp på terrassen och tittade in på Anna! Hon mumsade i sig en stor ostkant som jag kastade ut till henne! Hon kanske vill bli vår nya räv!

Rävling återkom 2 gånger under morgondimmans kyliga fuktighet. En gång bar hon på en liten kaninunge i munnen. Döden ger liv, så är naturen. Självfallet är vi mycket glada och uppjagade. Vi kan inte med säkerhet veta att det är Rävans unge. Men i vår värld vill vi att det ska vara så!

Hoppas det är Rävans Rävling

Resten av dagen har gått i beredskapsåtgärder. Enligt prognosen har vi 3,5 dygn med regn framför oss. Eftersom vi lever under naturens villkor, måste vi förbereda oss inför en dylik regnperiod. Anna fyllde på husets alla förråd. Allt från toapapper till ärtor bars in från uthuset.

Jag fyllde på veden på Markisen. Troligtvis har vi nu ved för 4 dygn inom bekvämt räckhåll. Eftersom dagen ändå har varit ganska solig, har vi gång på gång finjusterat våra solceller, för att få in största möjliga laddning till batterierna.

Medan Hustrun förberedde lunchen genomförde jag den viktiga städningen av huset. Varför viktig, frågar ni er? Men det är självklart för oss. Vi väntar nu på regn över 3 dygn. Det kan bli så att vi nästan inte kommer utomhus någon gång under hela den tiden. Då är det ytterst viktigt att huset är så rent och fint, som om vi väntade efterlängtat besök. Det är liksom mysigare att vara innestängda i ett nystädat hus, än att titta på regnet med damtussar runt fötterna.

Som ett led i vår beredskap har vi bestämt att vi inte ska titta på någon film i kväll. Våra batterier är inte fulla med den kraft vi skulle vilja ha. Under sådana omständigheter är en film som tar 60-65 W/timme inte något vi längtar efter.

Livet i vildmarken har sina bekvämlighetsinskränkningar. Filmerna finns kvar tills solen kommer tillbaka. Innan dess har vi massor att läsa!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

2 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *