Genombrott

Premiärer är viktiga saker. De är liksom avstampet inför det som komma skall. Var ska vi sätta ribban, om vi inte har den första föreställningen att utgå ifrån? Därför har vi varit tvungna att ta fram stegen i dag, för att verkligen få upp ribban tillräckligt högt.

Premiärdagen den 1:a januari har verkligen skapat enorma förväntningar inför det kommande året. Gryningen kom svepande i iskristaller över kullarna. Frosten gled sakta upp mot huset, pudrade parken och fick Frasse att huttra. Med en minusgrad mellan tänderna knackade de första solstrålarna på våra östra fönster. Hela vår värld var glaserad med en glittrande hinna. Nu gällde det att hinna (!) få med allt detta underbara på bild. För solen var på väg upp och frosten har aldrig någon chans mot den damen. Lite frusen stod jag på terrassen och tog några fantastiska bilder!

Det blev inga fantastiska bilder. Troligtvis sjunger vår gamla kamera på sista versen. Bilden på Rävling är tagen med den aningen omoderna mobilen.

Efter morgonens inledandefrostfanfar, har dagen mjukt glidit över i svensk högsommar. Hela tiden utan den minsta prick på det kristallklara himlavalvet. För oss var förmiddagen ett enda långt strip-tease beteende. Gång på gång hade vi det fantastiska nöjet att kunna blotta ytterligare en del av våra tygbeklädda kroppsytor. Kort sagt. En smaskensdag!

Vid eftermiddagsnjutningen på terrassen, kom Rävling upp på gårdsplanen och gick fram mot oss! Det var första gången någonsin som hon närmat sig oss. Annars har det alltid varit vi som gått ut till henne med en prasslande godispåse. Rävling är en synnerligen späd och skygg räv. Kanske är det därför som vi ser hennes beteende som ett tecken på att hon är mycket bekväm med att ha oss i sin närhet!

Annars har vi i dag fått en fördjupad insikt i termodynamikens lagsamling. Vi eldar Sonja rejält varje morgon. Lite sliter det i snåltarmen över att vi matar vår raring med så mycket god ved, fast solen snart kommer att ta över all uppvärmning. Så i dag märkte vi åter att Sonja slutade att avge värme mitt på dagen. Solen vräkte in sina kW och vi flydde så fort vi kunde ut i ljumheten utomhus. Men vid solnedgången hade någon startat Sonja igen! Hur kunde hon helt plötsligt, utan någon eldning sedan morgonen, åter fösa ut värme i huset? Mycket obegripligt, eller?

Vi tror att svaret är att Sonja slutar avge sin morgonvärme då husets temperatur är lika med/högre än hennes. Hon behåller alltså sin morgonvärme till seneftermiddagen, då solen inte längre sköter hettan! Det är alltså inget större slöseri att elda henne morgonhet!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

2 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *