Avstamp

Att vakna är lite av ett äventyr. Eftersom mina violblå gärna stirrar ut i mörkret kring 06:00, så saknar jag fullständigt hållpunkter. Inte så att jag inte vet var jag är. Men jag vet inte hur dagen som håller på att kläckas ska bli. Vi vill alltid att dagarna ska vara fyllda av strålande solsken, ljumma vindar och fågelsång. Det enda jag kan göra är att tända ett ljus, samt bära in det i sovrummet och sätta det i fönstret. I skenet av det fladdrande ljuset kan jag avläsa temperaturen där ute.

Så kryper jag ner i sängvärmen, där en pratsugen Anna ligger och väntar. Vi vet att den första ljusningen kommer vid ca 06:30, alltså en timme före soluppgången. Det är dagerns första grånad, som ger oss en uppfattning om vilket väder som väntar oss denna dag. I morse kunde vi se att en moln och dimfri dag var i antågande.

Under frukostbestyren växte en rosa rand över bergen i öster. Jag hade då redan varit ute och strött ut finhackad ost till våra småfåglar. Eftersom det tycks råda vilda revirstrider inom tofslärkebefolkningen, fördelar vi osthacket på flera olika ytor. Allt i ett försök att få dem att sluta bråka.

Då de första solstrålarna letade sig in över matbordet, var det dags för oss att avnjuta frukosten. Plötsligt stördes dock morgonfriden av att Rävling kom upp på gårdsplanen. Vi förstår att fågelosten kan vara lockande, och hon får gärna mumsa i sig de små bitarna. Men då hon började smyga på våra småfåglar, då blev vi upprörda. Vi tycker att rävar ska äta möss och kaniner. I alla fall får Rävling inte äta fåglar på vår gårdsplan.

Gång på gång gjorde hon utfall mot små uppburrade tofslärkor. Pippsingarna lyfte varje gång i sista ögonblicket, vilket fick oss, på åskådarplats, att skrika gälla varningsrop. All vår ljuva frukoststämning försvann med naturens kamp utanför fönstren. Det blev inte en så fin och stämningsfylld början på dagen, som den gyllene soluppgången hade lovat.

Rävling är är inte alls intresserad av att vara med på bild. Annat var det med hennes mamma Rävan. Hon poserade snällt.

På eftermiddagen fick vi ett besök av en bullrande traktor. Det var en granne som var ute och letade efter 2 bortsprungna får. Vi försäkrade honom att vi skulle ringa om vi såg några djur som tycktes leta efter sin husse.

Under seneftermiddagens njutning på terrassen, pratade vi om hur mycket 2 får kunde tänkas betyda rent ekonomiskt för en småbonde i dessa trakter. Vi vet så lite om den ekonomiska verklighet som befolkningen här lever i. Men vi tror att 2 får representerar en rejäl summa för dem!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

6 Comments

  1. Hej!
    Rävlingens ögon visar att han har en läckrare och färskare frukost i sikte!
    Svårt att avstyra jaktinstinkten hos den ynglingen, få se om ni lyckas att uppfostra honom.
    Ni har ändå ett avundsamt skådespel utanför ert fönster!
    Lycka till med att lära rävlingen bordsskick.
    Hälsningar Karin

  2. Förstår bondens oro för fåren när en räv kan vara nära. Ekonomiskt sett betyder det nog mycket för honom.
    Härligt morgon, påminner om mina. Tänder varje morgon ett ljus och får mej serverad en mugg te i sängen. Tycker inte om starkt elljus på morronen. Vill vakna upp sakta till en ny spännande dag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *