Lunch för Jim

Nästan alldeles från början av min vistelse i Portugal för 14 år sedan, träffade jag Birgit och Jim. Hon norska och han amerikan. De tog mig tidigt under sina vingars skugga och blev snabbt ett stöd som endast släktingar normalt kan bli. Under åren besökte de oss på Eguas regelbundet, för att se hur det gick med vårt bygge. Besöken gjordes under svåra ansträngningar, för Jim som skulle ha fyllt 95 i går, hade skador på ryggen. Ja Jim skulle ha fyllt 95, men han avled nästan för exakt 6 månader sedan.

Så i går höll Birgit en lunch till Jims minne, på hans födelsedag. Vi var 13 släktingar och vänner närvarande. Men lunchen drog ut på tiden, och de äldsta vännerna avvek på seneftermiddagen. Men en lunch till minne av en 95-åring, kan av naturliga skäl inte bli kort. Därför var det självklart för Birgit att sno ihop en vickning på kvällen vid 21-tiden. Eftersom vi är vana med ödemarkens lugn och stillhet, orkade vi inte vara med på lunchen efter kl 22. Det blev alltså en lunch helt värdigt Jim.

Birgit, utan Jim men inte ensam

Under ett uppehåll i gårdagens ätande, berättade jag för Birgit att hon hade en sak som jag gärna ville ha. Birgit blev överförtjust, eftersom hon alltid älskar att ge bort saker. Vi har ett litet hus och därför har vi, för att skydda oss, utfärdat ett gåvoförbud för henne. Hennes glädje över möjligheten att få ge en gåva, dämpades något då hon såg vad jag ville ha. Uppgivet förklarade hon att jag kunde ta 2 från den stora vedhögen. Men det gjorde jag inte. En huggkubb var alldeles tillräckligt.

En gåva av grov kabliber

Annars på förmiddagen förlustade vi oss, bl.a. på ett av Algarves byggvaruhus. Vi förirrade oss i byggpalatsets hyllmyller, men fann till slut badrumsavdelningen. Där hade de 32 st. olika duschdraperier, vilket fick Anna att inse att vi behövde förnya vår hygienavdelning. Varför får kvinnor alltid så storstilade planer då det är fråga om heminredning? Själv var jag helt förnöjd med att köpa vitmålade beslag till husets kommande solskydd.

Numera är t.o.m toasitsarna Hi-tech

I en klädesbutik upptäckte hon omedelbart att hon hade ett eftersatt behov. Snällt följde jag efter henne mellan de olika klädställningarna, med en allt tjockare hög av kvinnliga förvärv i famnen. Framme vid kassan tog jag blygsamt upp min strumpproblematik. Det medförde att jag fick en hel bunt med 7 par! Säkert en belöning för tålmodigt uthärdat lidande.

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

3 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *