Släng aldrig

Vårt duschvatten står insvepta i en svart plastsäck på Markisen varje dag. Solens gång över himlen gör det nödvändigt att flytta på de 3 flaskorna vid 15-tiden. Utan en flyttning skulle eftermiddagens solstrålar inte kunna klämma upp vattnet till en behaglig tvagningstemperatur. Det är alltid lite stökigt att flytta på flaskorna. Stökigheten medför också att vi har en benägenhet att inte genomföra den nödvändiga flaskomflyttningen.

Vi har till och från pratat om att flaskorna borde stå på ett lågt ”bord” med hjul. Då skulle vi enkelt kunna rulla varmvattnet till den optimala positionen. Så i dag sade jag att det var synd att vi hade slängt gamla gaskaminen Berta. Hennes 4 hjul hade jag kunnat använda till en bordskonstruktion. Vi har inte slängt Berta, förklarade min Hustru över sin ena axel. Inte?

OBS! Detta är inte någon skateboard...

Nu var jag tvungen att skynda till husvagnen Tjosan (vårt hem under de första 6,5 åren) för att se om Anna hade rätt. Visst hade hon det! Berta stod inrullad på sin plats i den ruggigt nedslitna husvagnen. Hur hade jag kunnat glömma bort att vi hade henne kvar? Enligt Kärestan hade jag vägrat att slänga Berta för några år sedan. Anledningen var att jag då tyckte att det fanns så mycket på henne som jag skulle kunna ha nytta av. Den klokheten hade jag glömt bort!

Fylld av konstruktionsiver hämtade jag Berta och bar henne till arbetsbänken vid huset. Nu hade jag massvis att göra med stenläggningens avslutande arbeten, men plötsligt blev den gamla gaskaminen mer lockande. Underredet hade 4 st. kullagerförsedda gummihjul. Alltså en fantastiskt passande början till en fiffig konstruktion. Medan Anna tog sin morgonpromenad, försvann jag lyckligt slamrande in i Bertas inre organ.

Den gamla värmekällan var uppbyggd som bilarna på 60-talet. Allt var fastskruvat på en bärande plåt stomme i rejäla dimensioner. Vinkelslipen skar och borrmaskinen gjorde hål i plåt och spånskiva. Plötsligt kom Anna med en förargad rynka mellan ögonen. Tydligen hade hon ett flertal gånger ropat att lunchen var klar. Något som varken min mage eller jag hade hört. Hon blev dock blidkad då hon såg vad jag hade skapat.

...utan ett ortopediskt instrument för att skona våra ryggar

Det smidigt rullande underredet till duschvattnets flaskor har vi döpt till Berta. På så sätt håller vi den trogna gaskaminens minne levande. Den nya Berta är en påminnelse om hur viktigt det är att aldrig slänga något som kan tänkas ha en användning.

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

4 Comments

  1. ”Den nya Berta är en påminnelse om hur viktigt det är att aldrig slänga något som kan tänkas ha en användning.”

    Amen till det!

    Sätter ni ett handtag på så är det ännu lättare att flytta runt den och ryggarna skonas än mer…

  2. Hmmmm, har ni funderat på att koppla en radiostyrd och programmerbar enhet till hjulen? Så den flyttar sig av sig självt, pålitlig om en pacemaker. Då kan ni
    ni döpa den till Hjerta…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *