Felsökning

Gårdagen vältrade sig mörk och nedtryckande över våra sinnen och Ellens eltillverkning. När vi flyttade hit, bodde vi drygt 1 månad på Éguas utan någon el. Det är nu 10 år sedan, men vi minns fortfarande hur tungt det livet var. När så vårt elsystem förlorade 60 % av sin kapacitet i lördags, klev KRISEN in i vårt hus.

Vi är nog hyfsat insatta i elmagikens värld. Denna magra kunskap räckte inte långt då vi gjorde våra tafatta felsökningsåtgärder. Tyngst var upplevelsen att vara passiva. Eftersom det var helg, hade vi ingen möjlighet att få hjälp förrän tills i dag.

I morse hastade i oss okänsligt genom den annars så viktiga frukosten. Vårt mål var att ringa till vår solkille (SK), innan han gav sig ut på några kunduppdrag på den vida Alentejanska slätten. På utmärkt engelska (det är därför vi alltid har använt det företaget) lotsade han oss genom ett felsöknings schema. Uppfyllda av agerandets adrenalinskapande pigghet, störtade vi sedan ut till husets elavdelning.

På SK:s förslag skulle vi först kolla säkringen! Säkringen? Proppen? Kan en sådan gå på solsystemet? Säkringen till 60 %-delen var misstänkt svart. Därför gjorde vi som SK rekommenderade och bytte säkring mellan delarna. Vare skådat ljuset! Så enkelt, så elementärt!

Boven i dramat

Nu krävdes det en bilresa på 18 mil, innan vi återvände med nya säkringar från SK. Men vi gjorde den resan med lätta sinnen. Söndagens meningslösa inaktivitet var sönderslagen och reservdelsletandets upphetsning fyllde våra ljusa sinnen. Nu på eftermiddagen fungerar åter Ellens alla delar. Anna har faktiskt lovat mig att vi ska se på en film i kväll!

Annars fick vi besök av 2 nyfikna hästrymlingar i går eftermiddag. De gick med klapprande hovar upp på den nylagda stensättningen och tog vår kikare som låg på Butters tak. Medan Anna försökte få djuren att släppa kikaren, ringde jag grannen för att berätta att hans hästar var på upptäcktsfärd. Grannen skulle omedelbart skicka över några släktingar som fanns i närheten. Efter ett tag kom en skrothög skramlande i hög fart upp på vår gårdsplan. Fordonet var en av dessa ödemarksbilar som de sista 20 åren aldrig sett en bilbesiktning.

"Kiktjuvarna"

Då föraren stängde av motorn för att tillsammans med passageraren kliva ur och hälsa, uppfylldes jag av en rädsla att bilen aldrig skulle kunna ta sig från vår gårdsplan. Medan bilens innanmäte sprang upp på Eiran för att spana efter hästarna, spanade jag in i bilen. Förarplatsen var som en potatisåker med ratt! Så kom föraren springandes tillbaka i ett litet jordmoln, slängde sig i bilen under glada adjö fraser. Passageraren sprang ner i dalen medan skrothögen försvann via vägen! Det är något visst med hästmänniskor!

8 Comments

  1. Det stora problemet är att vår solelsleverantör finns 8 mil, enkel resa, bort. Vi fick med oss en kassett med en högre säkring hem. Från 32 A till 50 A. Nu tycker vi dock att det är lite otäckt att ge oss in i elbranschen. Men i morgon har de andra ärenden i våra trakter och då kommer de och hjälper oss/Anna

  2. Radio Amatörernas Vilda Skara vilka jag nu mera tillhör, kör sina Projekt

    efter Dervisen: F.K.H.B = Friskt Kopplat Hälften Brunnet

    Dock finnes där även en Baksida: F.K.A.B = FEL KOPPLAT ALLT BRUNNET.

    Lycka till i framtiden.

    Bosse.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *