Räv feber

Den 17 maj fick vi ett mycket upphetsande kvällsbesök. Det var så uppskakande att vi inte fick med besöket i den dagens inlägg. Det var först då vi pratade om att ingen hade kommenterat det fantastiska, som vi upptäckte att ni inte fått läsa om det.

Vi fick ett besök av en rävunge den kvällen. Den kom oblygt trippandes fram till terrassen just som jag öppnade dörren ut till Markisen. Med ljudlösa skrik försökte jag påkalla Annas uppmärksamhet! Räv, räv, en rävunge, ost, ost, skynda, kameran RÄÄÄÄV! Anna kom slamrandes genom huset och gav mig en påse med en ostkant som var ämnad till mig.

Osjälviskt förslösade jag därpå osten på rävungen. Då gick den ogenerat vid kanten av planen framför huset. Men alla mina ostkast hamnade fel och kunde därför inte fånga rävens uppmärksamhet. Osten tog slut, men Hustrun skyndade ut med mer ammunition. Då hade ungen redan försvunnit ner i det höga torrgräset.

Likt en vettvilling stod jag sedan och slängde ost ut över halva Alentejo, men ingen projektil hamnade inom sniffavstånd. Så besviken och misslyckad jag kände mig. Om jag bara hade fått räven att smaka på en bit, då hade den varit infångad. Nu lever vi på hoppet att sötnosen kommer tillbaka. Den är troligtvis ett barnbarn till Rävan. Som pålägg på allt elände fick vi ingen bra bild på ungen. Det var helt enkelt ett bortslösat rävtillfälle!

Hoppas hon/han kommer tillbaka, så vi kan få med mer än en örsnibb på bild

Däremot fick vi många bra bilder på en Snabelgullis (gul bakkropp, blå bakkropp heter Snabelullis). Den är en av våra absoluta favoriter inom insektsbranschen. Ljudligt surrande hänger de stilla i luften framför blommor och sörplar nektar. Den långa gadden är bara ett sorts sugorgan.

Räddad från en dopp i poolen. Är kanske lite sjösjuk.

Annars har vi nu gjort klart solskyddet till sovrumsfönstret. Det fick bli en nyttig generalrepetition inför det stora (3×2,2 m) solskyddet framför glaspartiet. Skapelsen bör beskådas på något avstånd, så att inte alla tillkortakommanden bländar ögonen. Dock en klar förbättring jämfört med det trasiga påslakanet som vi använt där tidigare.

Solskydd delux

Snart kommer kvällningen. Vi är laddade med ostbitar och har en klar plan om rävungen dyker upp igen. Den måste få smak för ost och lära sig att vi är jättebra att vara vän med!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

6 Comments

  1. Svaret på gotländskans fråga är väl att ni känner er ensamma…? Ni har t.o.m en orm som sällskap. Eller äter rävar ormar???
    Hälsningar från oss som håller på att avveckla och utveckla samtidigt.

    Britt-Inger

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *