Grannved

Då vår granne Thomas var på sitt Monte i julas, gick han fram som en slåttermaskin över sitt kobuskebestånd. För honom var röjningen bara ett led i markvården. Vi såg med lystna blickar hur perfekt ved till Sonja samlades i drivor. Naturligtvis började snålvattnet rinna hos oss. Men vi har själva dragit ihop en rekordskörd av ved till Sonja inför kommande vinter. Därför kändes grannens kobuskar inte alltför pockande.

Vi lever dock i en värld där naturen är envåldshärskare. Kan vi förutspå hur den kommande vintern ska bli? Vet vi, bortom all tvekan, med absolut säkerhet att vår ved räcker? Dylika existentiella frågor har bara ett svar. NEJ! Vi kan aldrig veta hur den kommande vintern ska bli. Därför gäller alltid visdomsorden ”mer är bättre än mindre”.

Därför har vi varit på den goa grannens marker, för att med hans tillstånd, plocka de grova bitarna ur vedröran. Eftersom naturen redan dragit sin uttorkande mantel över kullarna, var användandet av motorsåg fullständigt uteslutet. Ingen farmare med självaktning använder dylika motorredskap ute på markerna under torrperioden. Brandfaran står alltid med eldskrift ristade i våra kloka sinnen.

Sålunda utrustad med Hustru och handsåg, begav jag mig häromdagen ut på vedfångst. Kärestans haltande medverkan var mer en kärleksnärvaro än en handräckningsinsats. Men allt går lättare om man är tillsammans. Måttstocken var Frasses lastutrymme. Därför blev den första kapbiten en mall inför dagens arbete. Thomas´ buskar hade alla varit av en imponerande fyllighet. Vi hade därför en mängd grova stammar att arbeta oss igenom. Jag kapade och Anna lastade Frasse.

Haltande men tapper

Ortsbefolkningen tycks betrakta kobuskar som skräpved. I deras eldningsvärld brinner de alldeles för häftigt. Portugiser föredrar stora vedstycken från oliver eller stenek. De brinner långsamt och ger värme under lång tid. Eftersom vi har rörspisen Sonja, har vi inte alls samma synsätt på de olika vedsorterna. Vi är inte beroende av långsam förbränning för att ha varmt länge. Det är en sak som Sonja sköter på egen hand.

Hur mycket ved blev det då där borta hos grannen? Lite svårt att uppskatta då vi ännu inte kapat veden till Sonjas arbetslängd. Men vi enades om att det säkert skulle bidra till husets uppvärmning under ca 2 veckor kommande vinter. Och det bästa är att om veden inte går åt. Då är den kvar till nästa vinter!

God skörd av kobuskar i år

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

6 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *