Ren energi

Det förfärligt vidriga vädret håller nu på att ge med sig. I dess släptåg ligger en tom vedbod och ekande gasflaskor. Det senare är ett tecken på att gasen börjar ta slut i flaskan. Men det är svårt att veta när den är tom. Visst skulle men kunna ruska på flaskan och känna hur det skvalpar där inne av den flytande butanen. Vi har lärt oss att inte ruska på gasflaskor om vi planerar att utnyttja gasen inom ca 2 timmar. Men strunt i rusket. Det ger ändå en urusel indikation på hur mycket bränntid du har kvar.

Vi vet hur mycket bränntid vi har kvar därför att vi har Anna. Hon har infört ett BT-schema i vår uppvärmningsmetodik. Varje gång vi använder gaskaminen Carmen antecknar vi när vi startar och när vi avslutar uppvärmningen. På så sätt vet vi hur mycket bränntimmar (BT) som har förbrukats. Denna kamrerartade syn på uppvärmningen har i dag signalerat att gasen nästan är slut. Enligt beräkningarna skall det bara vara kvar ca en 0,5 BT. Nu är inte våra beräkningar så där exakta på grammet. Det räcker att de talar om för oss att det är dags att vara beredd med nästa flaska.

Det är jag som ska se till att det kommer in en ny gasflaska i huset. En baggis tänker någon oförstående läsare. Självfallet är det allt annat än det. För innan en flaska kan tas in i huset måste den göras ren. Vi förvarar våra dem utomhus. Där står de i rök och damm. Där står de och får en mängd oönskade hyresgäster undertill. De är absolut inte rumsfäiga.

Jag börjar med att försiktigt luta behållaren mot mig så att bottenringen öppnas bort från mig. På så sätt kan alla ormar fly sin väg utan att behöva kräla över mina fötter. Därpå gör jag en ytlig koll för att se om det ligger någon skorpion där och trycker. Denna gång var det inget levande som ville fly sin kos. Det levande som var där var ca 30 st. sniglar som buntat ihop sig i en slemmig röra.

Nu har jag sannolikt något okänt att berätta för er. Sniglar pruttar! Och 30 sniglar som tillbringat några månader under en gasflaska, de har hunnit skapa en rejäl mängd otrevligheter. Jag lade ner flaskan på marken och skrapade bort sniglarna med ett armeringsjärn. De samlades upp i en hink och fördes bort för att avrättas. (Vi har nämligen förfärligt mycket sniglar runt huset.)

Begreppet förorenad energi får här en helt ny betydelse

Därpå grovsköljdes flaskan för att få bort pruttet. Sedan ställdes behållaren i en balja med såpvatten, varvid själva tvättningen kunde genomföras. Då allt var rent och snyggt ställdes tryckbehållaren i solen på en gummimatta för att torka. Efter en avsyning av Anna, kunde vi på kvällen bära in gasen och ställa den på en tidning bredvid Carmen. Butan är en ren energi, i alla fall hos oss!

Nu är vi säkrade mot en ny köldvåg.

Nu är vi säkrade mot en ny köldvåg.

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

10 Comments

      • Hej Janna.
        Är det vinbergssnäckor ni pratar om? Hur kan ni tycka att de är äckliga, söta som de är? På den tiden vi bodde i Skåne plockade vi 2-300 sådana varje år och beredde enligt konstens alla regler och frös in. De blev jättegoda och var alldeles utmärkta som en förrätt. En del rynkade på näsan i början men när de väl hade smakat på dem blev de helt lyriska. Vi fick mycket beröm för dem. Vi mejlar över en beskrivning till er separat.
        Lars & Moa

        • Tack för tidningsurklippet. Vi vet att många tycker sniglar är en delikatess. Vi har dock svårt med konsistensen. Äter inte heller musslor. Alla är vi olika eller som talesättet lyder… smaken liksom … är delad./Anna

  1. Hej på er
    Nu var det ett tag sen jag var inne på bloggen o läste. Vi håller på att färdigställa allt för husförsäljning nu och det har börjat att pirra i magen inför våra nya planer.
    Räckte VB (Västgöta bladet) under vintern?
    Ha det gott / Bettan o Koe

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *