Lejonunge

Vår hund Ragge kom upp på vår gårdsplan för nästan exakt 11 månader sedan. Det var bara att acceptera att vi blev adopterade. Vår veterinär Maria trodde då att han var ca 3 månader och att han var en blandning av schäfer och en sorts portugisisk fårhund som lever ihop med sin fårskock ute på fälten. Denna hundras är tydligen bara inriktad på sitt arbete och har lite intresse över för människor.

Under de senaste 3 månaderna har vi märkt att vår gulliga lejonunge har börjat visa en oattraktiv sida. Inledningsvis viftade vi bort Ragges beteende, men det har förstärkts hela tiden. Han morrar då vi vill att han ska göra saker som han själv uppenbarligen tycker är onödiga. Några gånger har han även blottat tänderna och sett riktigt hotande ut. Det har gällt vardagssituationer som att han skall borstas, rensas i öronen eller komma inomhus.

Jag har tidigare ägt 2 taxar och Anna har umgåtts nära med människor som haft hundar. Vi har alltså en vana med familje/sällskapshundar. Nu är vi ganska säkra på att Ragge har anlag från en hund som absolut inte är en sällskapshund. Det är i så fall den hunden som morrar och visar tänderna mot oss. Detta beteende kommer aldrig fram i hans vanliga umgänge med oss. Fortfarande är han ytters lekfull och kärleksfull. Men allt skall tydligen ske på hans villkor och en känsla av otrygghet har därför kommit in i umgänget med honom.

Gulliga lejonungar växer upp och blir mäktiga rovdjur. Ragge är inget lejon men han växer upp och är på väg att bli något av den egensinniga fårhunden. Vi känner att vi inte är vuxna att hantera en skarp vallhund. Därför har vi bestämt oss för att försöka hitta någon kunnig som vill ge Ragge ett nytt hem.

Under tiden medan vi söker ett nytt hem åt honom, tänker vi betrakta honom ungefär som Rävan. Han skall naturligtvis leva med oss, sova inne och få kel. Men vi tänker inte kräva så mycket av honom i det dagliga livet. Han får vara omkring oss och hålla på med sitt.

Det svåra i allt detta är att vi inte känner igen den hund som vi tog till våra hjärtan. För oss är allting bara sorgligt!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

20 Comments

  1. Hej!
    Hoppas ni hittar ett bra hem till Ragge! Jag har stor förståelse för både er och Ragge. Ni måste kunna känna en ömsesidig tillit i umgänget med varandra. Jag har ju trott att Ragge har Rafaeiro do Alentejo gener i sig och det är ju en storväxt herde och vallhund. Alltså vakt och vall på,samma gång.
    Ingen ras som går att fostra som vanliga sällskapshundar. De har i sig att kunna/vilja ta egna beslut och det är bra egenskaper när de vallar och vaktar men kanske inte lika bra som ren sällskapshund. Det är väl det som visar sig i de situationer ni har beskrivit. Det är såklart väldigt ledsamt för er.
    Klokt tänkt av er att behandla honom såsom ni nu beskriver och hoppas att ni hittar ett hem för honom där hans vakt/vallhundar egenskaper kommer till sin rätt!
    Hälsningar Karin

  2. Oj! Det här var ett högst oväntad vändning. Och det måste så klart vara ett väldigt tungt beslut för er.
    Jag kan inte alls mycket om hundar men han är inte inne i ngn tonårsfas eller likande?

    Oavsett, ni ser det bästa till både er och Ragges sida och det är föredömligt! Jag hoppas att ni finner en lösning där ni alla mår bra.

  3. Vi kjenner ikke til rasen som dere tror Ragge er en blanding av. Men med erfaringen vi har i å oppdra stor hannhund hos oss, har Ragge kommet i ”tenårene” og pubertet der mange grenser gjerne skal testes litt ut. Vår hund roet seg veldig etter å ha blitt voksen ved fyllte 2 år. Tiden før det handlet endel om at vi på nytt måtte vise at det var vi som var sjefene, konsekvent og med tålmodighet gjenta og bekrefte de kommandoer vi hadde lært han tidligere. Og selvsagt belønne med godis når han gjorde som vi ba om. Positiv forsterkning når vi undersøkte ører og tenner osv. Det var litt som å starte på nytt med hundeoppdragelsen, men vi seiret til slutt :-)
    Ragge virker å være en intelligent hund og er sikkert arbeidsvillig. Vi har brukt en lek som ”tretter” hjernen hos vår hund Karo der vi putter noen godbiter i en plastflaske og snurrer den på bakken. Etter 10 min arbeid med å forsøke å vippe ut godis er han godt fornøyd!
    Jeg håper dere finner en god løsning. Det er mye kjærlighet mellom dere har vi forstått. Lykke til.

  4. Oj vad tråkigt! Livet är fullt av tuffa och svåra men nödvändiga beslut. Detta låter som en sådant! Hoppas nu att ni hittar ett bra hem till Ragge där han kan utvecklas till det han är lämpad för och att ni slipper känna oro för beteenden som man inte vill ha hos en sällskapshund.

  5. Ni måste uppfostra hunden, så att den förstår vem som är flockledaren, som man inte sticker upp emot. Ställ krav på hunden och er själva med riktig lydnad och visa vem som bestämmer. Ok, jobbigt men absolut viktigt, träna varje dag helt utan att dalta så skall ni se att Ragge blir en glad och lydig familjemedlen.
    Lycka till hälsar
    Lennart

  6. Jag tror att ni tänker helt rätt. Det går inte att ”fostra bort” det rastypiska hos en hund, så Ragge mår nog bäst av att komma till ett hem där han får ”jobba” med det han är ämnad för. Tråkigt för er så klart, men ni får glädjas åt den tid ni haft tillsammans.

  7. Så otroligt trist!! Så mycket omtanke ,kärlek o egagemang som har funnits runt om Ragge men han väljer sin egen väg och instinkt verkar det som, hoppas det blir en bra lösning på det hela.

  8. Jag håller nog med Lennart ,det gäller att visa vem som är flockledare,kanske har han också kommit in i tonåren ,slyngelåldern,hoppas att ni finner en lösning.Hälsn Janne

  9. Inte vad jag väntat mig. En hund är en hund är en hund och tonårstiden kan vara svår men överkomlig. Hur ska han hitta ett nytt liv? Hos er har han fått allt – fast bara för en tid, tydligen.

  10. Hundar är som barn, de blir så småningom tonåringar med egna viljor, då måste man visa vem som bestämmer. Så är det med de flesta hundar enligt min erfarenhet. Tror inte det blir bättre av att han får göra som han vill, vem är flockledaren, Ragge eller någon av er?

  11. Hej Anna och Jan!

    Har läst er blogg i något år nu men aldrig kommenterat. Himla tråkigt att ni och Ragge hamnat på kant men det är inget ovanligt med hundar i den åldern, oavsett ras.

    Lennart och Janne m fl är inne på rätt väg- tycker jag- men samtidigt är det så att har man tagit sig an en hund man inte klarar av och inte får hjälp, är det troligen bättre att hitta en annan och hundvanare ägare. Problemet här är väl att Ragge inte är en rasren Rottweiler eller annan hanhund av en ”svårare” typ i Sverige som är lättare att hitta nya ägare till.

    Ouppfostrade bortskämda hundslynglar är ett alldeles för vanligt problem. Och alla har de en gång varit sötaste, goaste vovvisen i världen.

    OK, här är de goda råden ni inte bad om : ) Hoppa över dem bara om ni vill, men jag reagerade nog på att ni skriver att ni ligger ”lite lågt omkring honom”, den lille tyrannen:
    Ni ska självklart inte tassa på äggskal kring Ragge, det kommer bara att bli värre. Skicka ut honom om han inte kan bete sig. Han är alldeles för gammal nu för ”positiv förstärkning” när det gäller allmänhyfs. Det ska han kunna ändå. Inget godis alltså. Ett koppel på och lite gammaldags hederlig lydnadsträning skulle inte skada heller. Det är ett bra sätt att visa vem som faktiskt håller i kopplet om det blivit någon missuppfattning om det : ) Jag har ju inte sett honom i aktion så det är förstås lätt att vara klok på distans.

    Hade gärna hjälpt er och Ragge om ni velat men vi bor för långt ifrån varandra.

    Ni ska i vilket fall inte känna er misslyckade och ha dåligt samvete. Vissa hundar är svåra och för ens egen säkerhet är det ibland bättre att acceptera det.

    Finns det någon möjlighet att han är sjuk, har smärta någonstans? Hundar kan visa aggressivitet då.

    Lycka till och hoppas det löser sig på bästa sätt för er och Ragge!

  12. Kan tro att Ragge känner sig osäker då han vill ha en flockledare och gå i fot skadar aldrig.
    Lite disiplin övningar skulle nog skapa lugn i lägret.

    Hoppas på det bästa för Er alla!

    MVH/ Aake

    ’¨’

  13. Han är i den åldern nu då han testar ledarskapet. Han har nog sett er alla tre som syskon i samma valpkull där alla får göra lite som dom vill. Vill han gå till Anna så får han det och vill han gå till dig så får han det. Han väljer hela tiden själv. Nu behöver han en ledare och då ingen annan i ”kullen” tar ledarskapet så gör HAN det ( på hundars vis). Låt honom absolut inte ströva som Rävan !! Han är van vid och behöver kärlek o omsorg. Var inte rädd för honom , det känner han o blir förvirrad. Var vänlig men bestämd, prova ett bestämt Nej när han gör ngt olämpligt. Träna oxå lydnad,( inkallning, sitt kvar, ligg och vänta är bra övningar. Lugna men bestämda övningar där jag visst tycker han kan få godisbelöning när han gör rätt. Detta stärker banden mellan er och Ragge får en ledare.. När han blir 2 år kommer en ny testperiod då Ragge blir vuxen och då kommer ni ha nytta av att ni under ett års tid tränat ert ledarskap. Kan berätta att även toypudelhanar beter sig på detta viset. Lycka till nu !
    med hälsning från Birgitta som haft boxer i 40 år och även tränat valpar o unghundar i Brukshundsklubbens regi.

  14. Gör inga förhastade beslut om hunden då den är i denna ålder det är en erkänt svår ålder för hundar (och deras ägare). Många ”omplaceringshundar” är just kring ett år!
    Det är nu som hundarna likt mänskliga tonåringar försöker tänja på gränserna och om man inte sätter gränser så blir det hunden som ”tar över”. Hundar accepterar med lätthet en stark ledare och respekterar denne, det är naturligt för hundar att göra så.
    Man ska vara kärleksfull och snäll men bestämd och konsekvent då det gäller sådant man inte accepterar!

    Ragges beteende att först kissa på sig av rädsla för att sedan skrapa mod till sig och
    skälla visar att han fortfarande befinner sig i gränslandet mellan valp och vuxen och ännu är osäker i sin roll. Det är nu han behöver vägledning i vad som väntas av honom.

    Det kan också i denna ålder verka som att allt hunden någonsin har lärt sig är som bortblåst! Så har jag ofta upplevt det med våra hundar. Men allt finns kvar och så snart hundens hormoner stillat sig så blir hunden sig lik igen.

    Ragge har uppenbarligen en stor portion schäfer i sig och det är ju en mycket klok och förståndig ras som brukar gå att lära det mesta. Tror att ni har alla förutsättningar att lyckas med uppfostran av Ragge om ni tar ledarrollen nu och ser tiden an.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *