Samtal

Vi har varit och hälsat på bloggvännerna Ingrid och Per-Åke, som bor ett par mil norr om Castelo Branco, Alltså en resa på drygt 50 mil ToR för oss med övernattning på pensionat i staden. Per-Åke hade på ett ytterst fiffigt sätt löst vårt fläktbullerproblem. Vi har nämligen en stor önskan att kunna minska de ivriga fläktarnas nattbuller. Per-Åke hade byggt en grej som, via en annan elförbrukare, stjäl el från fläkten så den inte orkar går så fort. Den förklaringen är självfallet mycket ovetenskaplig, men resultatet blir att allt som koppas via Per-Åkes konstruktion, fungerar ungefär på 50 %.

Efter den vetenskapliga samvaron med bloggvännerna åkte vi till staden och checkade in på vårt pensionat. Kvällen var ljum och storstadens syndfulla brus lockade ut oss på en längre promenad ner till centrum. Vi hittade ett skuggigt bord på en uteservering och beställde 2 immiga öl som vårt sällskap. Ganska omedelbart observerade vi ett sällskap 2 bord framför oss mot gatan.

Vårt "Pang" för natten

Vårt ”Pang” för natten

Det var 2 kvinnor i den mogna medelåldern. En klädd i gult (Gullan) och en i storblommigt (Blomman). Framför dem halvlåg en mager man med likgiltig uppsyn (Liket). Gömda bakom våra solglasögon och vårt främmande tungomål, började vi så avnjuta föreställningen framför oss.

Gullan och Blomman pratade oupphörligen, mycket högljutt, med varandra. Liket var tyst och nästan helt katatonisk. Vi började spekulera vem av damerna som tillhörde honom. Anna satsade på Blomman, medan jag litade på Gullan. Vem Liket var intresserad av gick inte att utröna.

Vår öl tog slut, varför vi beställde in lite mat och ytterligare öl. Vi mumsade medan damerna kacklade. Så hände något dramatiskt! Båda damerna reste sig upp, naturligtvis inte under tystnad. Nu fortsatte samtalet ståendes. Liket var på väg att glida ner under bordet. Vi visste fortfarande inte vem som var ägare till Döingen. Men så kysste kvinnorna varandra på kinderna. Smackandet väckte Liket, som kravlade sig upp från stolen, Så fick han en kindpuss från Blomman (jag hade rätt) varpå han åter föll ihop i stolen.

Gullan satte sig, varvid samtalet kunde fortsätta, med förnyad intensitet, med den stående Blomman. Vi resonerade hur det hela skulle avslutas. Vårt värsta senario var att Liket med ett vrål skulle slå ihjäl de båda damerna. Inget blodigt hände dock. Det hela blev mer som en stilla solnedgång. Blomman backade allt längre från bordet medan samtalet glesnade för att slutligen upphöra med kärleksfulla väninnevinkningar. Ingen viftning från Liket.

Senare på kvällen tog vi en vilopaus på en uteservering i ett bostadsområde. Ingen turistfälla.

Senare på kvällen tog vi en vilopaus på en uteservering i ett bostadsområde. Ingen turistfälla direkt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *