Vetorätt

Vedbodens vita väggplåt är inte slät. I stället har den vågor/förhöjningar med jämna mellanrum. Dessa plåtveck ger stabilitet åt eländet och bekymmer åt mig. Plåten måste kapas på längden och tvären för att passa in i konstruktionen. Att korta av är aldrig något problem. Däremot är kapningar på längden ett oherrans bekymmer.

Jag har i dag plåtat utrymmet mellan dörren och uthusets murade vägg. Ytans båda ändpunkter (mot dörr och vägg) borde helst bestå av en slät bit. Det är nämligen endast då som anslutningen blir maximalt tät. Det är lite problematiskt om det kommer in vatten i boden då det stormar.

Alla kapningar kräva Annas närvaro. Utan stöd från hennes vackra händer, skulle det aldrig bli någon vedbod. Hon har emellertid en vana att alltid avläsa min trötthet. En fullständigt rimlig vana, eftersom enligt familjens grundlag har hon rätt och skyldighet, att vårda min hälsa. Jag har nämligen svårt att inse att det ibland är dags att avsluta dagens arbete, fast något dagsplanerat moment fortfarande är ogjort.

Redan från det bygget började har det varit min (Annas) uppgift att säga ifrån "nu slutar du jobba. Du är för trött"

Redan från första stund med bygget har det varit min (Annas) uppgift att säga ifrån ”nu slutar du jobba. Du är för trött”. Fotot är från 2008-08-27 och redan här svävade vetorätten över Jans nötta halmhatt.

Klockan var närmare 12, då jag ropade på Hustrun och begärde hennes hjälp vid dagens 2:a kapning. Det var en ytterst ovillig Patroa som kom marscherandes ut ur huset. Var det verkligen nödvändigt att fortsätta med ännu en plåt så sent på dagen? Jag ser att du är trött och då är det lätt att tänka fel! Det verkar krångligt den här kapningen! Ska du inte sluta för i dag och ta ett dopp och avnjuta din lunchöl?

Här började jag tveka. Nu var det inte ölens lockelse som fick min arbetslust att skaka. Nej, nej! Det var helt enkelt så att jag var lite trött och arbetsmomentet var krångligt. Dessutom hade Kärestan sin vetorätt, vilken jag alltid respekterar. Men det var inte så enkelt att bara plocka ihop verktygen och gå och slänga mig i böljan. Jag måste ändå göra många moment innan jag kunde lämna bygget.

Först gällde det att få ett klart och entydigt besked från Livskamraten. Jag pekade på den plåt som satt på väggen och rörde sig i vinden. Hon förstod väl att arbetet, av säkerhetsskäl, ändå måste fortsätta? Kunde hon då inte tänka sig att gå med på den lilla kapning som behövdes för att göra allt klart?

Jag såg på Skyddsinspektrisen att hennes jury satt i ett hetsigt sammanträde. Så kom domslutet! Kapning fick utföras så att den svajande plåten skulle kunna skruvas fast! Eftersom vi är ett bra team, genomfördes den bullrande styckningen på ett nafs. Men jag märkte på Plåthållerskan att hon inte var nöjd med situationen. Hennes goda humör återkom först då jag nysummen satt med min öl i soffan!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

10 Comments

  1. Hej på er! Ser rapporter på TV om många kraftiga bränder i Portugal nu. Otäckt! Hur är det i Alentejo? Hoppas att det snart kommer regn till er så att det slocknar. Hoppas att allt är väl med er!
    Hälsningar Åsa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *