Skattedamer

Häromdagen fick vi ett skattebesked på föregående års deklaration. Anna gick i taket, eftersom masen ville ha en massa pengar av oss. Enligt hennes preliminära uträkning, var beskedet alldeles galet. Hon gjorde en djupdykning och jämförde med sina egna siffror. Efter en stund kunde hon högljutt meddela att Portugal tydligen glömt dubbelbeskattningsavtalet med Sverige. Nu ville de ha pengar på pensionen som, enligt avtalet, bara ska beskattas i Sverige.

Därför begav vi oss in till skattemyndigheten i dag. Med oss hade vi Annas digra bunt med påpekanden och rättelser. Det var nästan öde på myndigheten, varför vi ganska omgående hamnade hos en av våra kvinnliga favoriter. Vänliga hälsningar, eftersom de har roats av våra skattebesök under så många år. Därpå gick Tjänsteanden igenom Annas papper. Hummanden och nickanden fick oss att förstå att hon höll med om Annas ståndpunkt. Men vi kunde inte få någon rättelse utan ett följebrev riktat till chefen för skattemyndigheten i Moura.

En av gatorna vi går för att uträtta ett ärende eller två.

En av gatorna i Moura, där vi går för att uträtta ett ärende eller två.

En baggis, om man kan portugisiska. Jag undrade, lismande underdånigt, om det inte var möjligt att hon kunde hjälpa oss att formulera brevet till chefen. Det var ju tomt i lokalen och hon såg inte överansträngd ut. Men icke! Hon kunde/fick inte hjälpa folk att formulera sig. Vi måste söka hjälp, något som vi tyckte var ganska rimligt.

Därför gick vi ner till Jopicas drogaria (färg/järnhandel). Ägarparet där har haft oss som kunder i många år och har alltid behandlat oss som en del av familjen. Jo visst ville de hjälpa till och det på stubben! Senhoran tog med mig till butiken skrivbord bakom disken och där började vi tillsammans formulera ett brev. Språkförbistringen stod högt i tak, då Senhoran såg en bekant gå förbi skyltfönstret ute på gatan. Hon reste sig och sprang ut. Både Anna och jag såg genast att bekantingen var Dona C, som arbetar på skattemyndigheten. Vi hade nyligen hälsat på henne under vårt besök.

Dona C kom in i butiken och blev glatt överraskad då hon såg oss. Snabbt satte hon sig in i ärendet, samt dikterade ett brev till Senhoran. Butikens make och några kunder tog lystet del i showen. Så var det klart. Vi översköljde Dona C med lagstadgad mångordig tacksamhet. Sehoran renskrev sina kråkfötter samt försäkrade sig om att vi förstod vad hon skrivit.

Nu på kvällen ligger det en bunt av Annas nyproducerade handlingar på bordet. I morgon ska de inlämnas till skattemyndigheten. Lustigt att vardagligheter kan bli små äventyr i Portugal.

7 Comments

    • Kanske, kanske inte 😉 . Hade det inte varit så att vi fått/läst ett antal skattebesked innan, hade vi kanske trott att det bara var att betala. Nu såg jag direkt vad som var fel. Uträkningen är logisk men inte uppställningen. Den kan vara en aning förvirrande./Anna

    • Så lagom lustfullt :-( att få ett besked som säger att vi ska betala skatt två gånger. En gång i Sverige och en gång till på samma inkomst, i Portugal. Nu tror vi att det löser sig. Det brukar faktiskt göra det till sist. Men det kan ta lång tid med många turer innan det är klart./Anna

  1. Tur att man kan få hjälp så lätt, att formulera sig skriftligt på portugisiska är en helt annan sak än att prata språket. Det är väldigt formellt och högtidligt och med en massa krusiduller. En av fördelarna med att bo i glesbygden, att man slipper köa på finansas ( kan inte skriva c med svans på datorn). Här får man ta en kölapp och vänta ganska länge. Jag har ärende dit som jag drar mig för. Blir nog inte lika snabbt avklarat och personligt och trevligt som ert, men de brukar åtminstone vara trevliga mot en. /Åsa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *