Undanflykt

Det har blivit väl mycket hetta den senaste tiden (ca 60 dagar). Därför brast vårt tålamod i går med en uttorkat smäll. Vi gjorde en inköpsresa till storstaden Evora 18 mil bort ToR. Nu hade vi inga angelägna och pockande anskaffningskrav. Det hela var alltså bara (nästan) ett sätt att fördriva ännu en dag i svetslågans sken.

Som alltid har vi det mysigt då vi låter Frasse leda oss ut på äventyr. Det mesta har nämligen lite av en oberäknad händelseutveckling över sig, då vi lämnar gårdens trygga famn. Ta det där med bageribesöket, innan vi lämnade byn. En av bagarna stod och stämplade en sorts biljetter vid disken då jag kom in. Det var inte första gången jag har sett honom konduktörsomständligt stå där och banka. Men denna gång hade jag tid att utröna dunkandets orsak. Jo det var helt enkelt en datummarkering på kommande natts brödbak. Vårt bybageri har nämligen tagit sig in på butikshyllorna i nejden! Där krävs nämligen ett datum på brödet, vilket vi som handlar vid källan fullständigt struntar i!

Annas inköpslista fick oss att besöka några udda butiker, då vi kom till Evora. Första anhalten blev ett företag som sysslar med konstbevattning. Jag ville prata lagning av vattencisterner, medan Anna mest var intresserade av deras toalett. Det etablissemanget var dolt bakom en dörr till ett kontor, där en skylt meddelade att allmänheten inte hade tillträde. Hustrun knackade, med svensk blygsamhet, på glasdörren, men ingen noterade hennes nöd.

Då fick jag betjäning vid affärens disk. Men just som jag skulle framföra mitt ärende, knuffades jag åt sidan av en kvinna med benen i kors! En hes röst väste åt mannen bakom disken att det fanns behov av en toalett. Den lille (160 cm högst) runde mannen vacklade bakåt mot väggen. Förstod stundens allvar, samt rusade med Anna (175 cm) till det förbjudna området. Han var något omskakad där han återkom till sin plats bakom disken. Företaget kunde inte hjälpa oss med någon cisternlagning, men Anna tyckte att toan var ren och fin!

Därpå åkte vi till det stora byggvaruhuset AKI. Där införskaffade vi två rejäla metallhyllor till Vebo. Dessutom blev det en mängd småsaker som vi har svårt att finna i vår lilla stad. På resan hem stannade vi halvvägs i Reguengos. Huvudanledningen var att tvätta Frasse i biltvätten vid Intermarche. Men medan jag plaskade med honom, störtade Hustrun in i butiken och storhandlade matvaror. Vi behöver nu alltså inte åka och handla på minst 14 dagar.

Så har Vebo fått 2 st nya hyllor

Så har Vebo fått 2 st nya hyllor

Nu var det meningen att vi skulle köpa bensin till motorsågen i byn på hemvägen. Men vi var så trötta av dagens upplevelser (tänk på att vi lever ett ödemarksliv och är ovana vid världens stök), att vi glömde bensinen! Just det blev en liten malört i poolvattnet vid ankomstens förlösande avsvalkning. Ibland måste man ge sig iväg för att kunna njuta av hemmet!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

8 Comments

    • Det ska mycket till för att vi ska förlora humöret men värmen har varit för hård i år. Vi har det klimatmässigt ok inne men sanningen är den att vi blir uttråkade. Eftermiddagarna blir för långa utan lite jobba att göra./Anna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *