Uppgradering

Hantverkarna kom skumpandes mitt på dagen. Skåpbilen var tresitsig och vi kunde tydligt se chefen José, där han satt i mitten. På släpkärran låg vår nya vattencistern och såg fräscht blå och ivrig ut. Vi tycker inte om att ha hantverkare på gården. Inte ens efterlängtade och nödvändiga, som den här trion var.

Med oro kunde jag sedan hjälplöst betrakta hur de hurtigt lastade av den nya tanken. Allt gick mycket fort och ganska hänsynslöst till väga. De förklarade att de inte behövde någon hjälp, men jag ville inte hjälpa till. Istället försökte jag bromsa och lugna ner arbetsinsatsen så mycket som möjligt. Cisternen DY (den yngre) måste i detta läge betraktas som vår. Och våra ägodelar ska behandlas med vördnad och hänsyn. Deras leenden struntade jag fullständigt i, eftersom jag tyckte att det var bättre att låta DY lämna flaket och hamna på en madrass, istället för att kanske få en vass sten i botten.

De bar DY upp till den förberedda ställplatsen, utan min bromsande medverkan. Här tog lavendeln tag i sällskapet, så det hela gick ganska stillsamt till. Men jag fick, utan problem, bestämma vad jag ville ha DY. Han fickparkerades längst in på plattan med alla kopplingsöppningar mot öster. Så frågade José efter vår vackra ritning, varvid vi kunde enas om var de olika ventilerna skulle sitta.

Därpå placerade jag mig i husets skugga, medan ungdomarna for runt på sluttningen som kesande kalvar. Då och då kom Anna ut i huset för att delta i min oro över den virvlande verksamheten. Alla gamla ledningar som inte hade varit nedgrävda skulle bytas. Något som José tyckte var lite onödigt. Men det hade blivit några veck på slangarna då jag kopplade bort HB. Därför tyckte han att det inte var en fullständig vanvettsaffär.

HB på operationsbordet

HB på operationsbordet

José lagade sprickan på HB. Det var naturligtvis med en viss oro som jag följde det arbetet. Det här var ett moment som oroade Anna. Hon visste hur svårt jag har att inte lägga mig i viktiga arbeten. Men hennes förmanande ord ringde i mina öron och jag var riktigt lydig. Lagningen blev inte så tjusig som jag hade förväntat mig. Men chefen försäkrade mig att läckan var tätad. Visst var det kanske så. Frågan var bara om den skulle klara av trycket från en full tank? Men när vi nu har 2 tankar, har vi obegränsat med möjligheter att själva åtgärda kommande läckor. En trasig tank hotar inte vår vattenförsörjning. En insikt som hade en lugnande inverkan.

Bröderna på plats

Bröderna på plats

Allt var ihopkopplat strax efter 2. Då kunde jag skynda ner i Kaktusdalen för att sätt igång pumpen. Vi hoppades ivrigt att ett par timmars pumpande skulle bryta vår vattenbelägring. Vår pump ger max 5 liter/minut. Först måste båda tankarna få en bottenskyla för att ge dem lite tyngd inför busiga vindar. Pumpen minskar sin kapacitet med sjunkande sol. Därför blev det aldrig tillräckligt med vatten för att kunna få in det i huset. Trots det kände vi oss riktigt nöjda med vårt nya vattensystem.

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

11 Comments

  1. Hej
    Jag vet inte om ni läser svenska tidningar på nätet, men när jag läser om hur era hantverkare handskas med materialet till cisternerna så är det som om dom skulle ha arbetat på postnord! Tur att du kunde lugna ner dom lite med din närvaro Jan!? Annars kanske det hade gått med cisternen som det går med en del paket som levereras av postnord! Bara småbitar!
    Hoppas nu att ni får allt vatten ni behöver och kanske lite till.
    Vi här i Stockholm har just fått hem vår nya valp och han upptar både fysisktoch psykiskt
    utrymme. Vi har döpt honom till Figo. Lätt och bra hundnamn och också för att vi gillar Portugal!
    Ha det så gott i värmen tänk på oss som skall igenom höst och vinter här i Sverige!
    Bästa hälsningar Karin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *