Skip to content
 

Bygga en rörspis – del 3

I går gick vi igenom det fortsatta arbetet med vår rörspis. Vi har aldrig gjort något liknande tidigare. Alltså tycker vi att vi måste noga gå igenom de olika momenten i uppförandet. En svaghet i konstruktionen (det finns säkert massor med svagheter, som väntar på att hoppa fram) var att vi inte hade lämnat plats för ett tillräckligt tjockt lager eldfast tegel i eldstadsbotten. Eldstaden vilar på ett armerat betongplan. Här hör vi hur alla renläriga rörspis/kakelugnsbyggare i Sverige skriker av fasa. Vi håller med och skriker allt vad vi kan! Men här i Portugal så är det bara att glömma det där med lera.

Alltså, ovanpå denna betongplatta vill vi ha två lager med eldfast tegel. Ett grundlager, som förhoppningsvis ska hålla några år. Därefter ett förbrukningslager, som går att byta ut då behov uppstår. Där, kära vänner, använder vi lera. LEVE LERAN! Nu upptäckte vi under gårdagens planering att två lager i eldstadsbotten hade tvingat oss att placera ugnsluckan på en oönskad höjd. Luckan får inte sitta för högt upp på spiskroppen. Nederkanten bör ligga på 40 – 45 cm från golvet. Annars störs formspråket. Och det är mycket viktigt.

Gårdagens heta debatt ledde fram till att vi enades om att lyfta ugnsluckorna ca 4 cm, genom att börja med ett varv med 3 cm tjockt eldfast tegel. Därigenom skapade vi ett acceptabelt utrymme för två lager tegel i eldstadsbotten. Dessa extrategel hämtade vi ut hos Handelsmannen på väg till Évora.

I den vackra staden köpte vi en sorts pannkitt för tätning av rökrören. Dessutom hittade vi värmetålig silikon för tätning av varmluftrören. Utan tätning av varmluftsrören, kommer sand att rinna ut ur rörspisen på baksidan. Ett problem ur städnings- och värmeackumuleringssynpunkt (26 bokstäver, alldeles för långt!). Ingen affär här i närheten kunde hjälpa oss med sådant material.

Ugnsluckan kommer att få värmetåligt garn som tätning mot spiskroppen (åter höres skri av fasa). Det kommer att bli tätt, modernt och tjusigt. Samma garn använder vi, tillsammans med lera, för att skapa en sandsäker fog mellan eldstad och yttervägg.

Det är lite osäkert det här med sanden. Tänk om vi tvingas leva med ett hus med sanddyner överallt. Och hur kommer konstruktionen att fungera om all sand har runnit ut på golvet. Problem, problem. Men det är ingenting mot att temperaturen var +45 grader i Tjosan då vi kom hem. Nu står hon på korsdrag. Hoppas att det hinner bli lite svalare tills sänggåendet.

På väg till Évora körde vi förbi vår norra grannstad Mourão. Där har man apelsinträd efter många av gatorna. Vackert och grönt. Mourão är inte alls lika livlig och pulserande som vår stad Moura (försök nu att hålla isär dessa städer).

3 Comments

  1. Lena skriver:

    Här går det framåt med bygget ser jag = )
    Vi befinner oss fortfarande på Cypern och har det varmt o skönt!
    Antar att ni har det lika = )))

    Kram Lena

  2. Valter skriver:

    Jag förstår mer av cementen nu, eftersom sanden skapar ett ”hydrauliskt” tryck utåt i sidled, mer långt ner ,ca 3 ggr mer än vatten, dvs 2,5 m högt ger 0,25 x 3 kg/cm2=0,75 kg/cm2. På en tegelvägg om 30×30 cm, dvs 900 cm2 verkar det bli en kraft 900 x 0,25 = 225 kg kraft (2250 Newton). Kanske har jag fel i siffrorna, hastigt gjort nu, men sandugnen i Sverige har plåtskal. Man kan förstås gjuta en betonglåda, fylla med sand. Eller lägga spännband omkring ytterväggen, nedtill. Men jag kan inte tegel+cement, vet ej hållfastheterna i det murverket.

    Den svenska rörspisen är som ni ju skriver… oftast murad med lerbruk, men den har ju bara vertikala krafter (ingen sand inne).

    Jag har sett lite olika lösningar, Glenn, finsk, med en eldlåda inuti, rörlig relativt skalet, allt i tegel, inte som gamla svenska rörspisar. Ingen sand. Tegelkanaler. Tätning bl a med stenull.

    Californienman visade mig en ”svensk” rörspis, med lös kärna eldfast, skal i vanligt tegel, stålrör baktill upp-ut, annars tegel och keramiska ”rör” i sidokanalerna. Syftet är väl att kunna elda utan att kärnan trycker ut ytterväggarna – sprickor, rasar på sikt, som den svenska väl gör, känsliga svenska rörspisen… men fin!

    Grundidén i er grej verkar bra, KANALER, hög verkningsgrad.

    Igår var Edward E här, arkitekt, han funderar på att bygga en rörspis i hans jättebygge i Mexico, i bergen, kallt där ibland. Och svenska touch vill de ha, ved, eko, oberoende, komfort. Som ni. Och kulturspridning, bra!

    Kommentarer?
    MVH
    Valter Isander
    http://www.isander.se
    ValterP@home.se
    Rönninge
    (Stockholm)

    • admin skriver:

      Hej Valter!

      Så roligt att du hittade vår blogg och kontaktade oss. Vi har varit mycket inne på dina sidor, bl.a. ang. Haga-spisen.
      Då det gäller spisens innanmäte har vi funderat mellan tre alternativ:

      • Sand
      • Lera
      • Kalkbruk

      För oss verkade sanden vara den mest lätthanterliga alternativet. Vill du råda oss att inte ha så mycket sand, med tanke på trycket? Kanske är det bättre om vi tar något av de andra alternativen? Om vi fyller upp till 220 cm så blir det nästan 1 000 liter sand. Vi har då räknat bort volymen för rör och eldstad!
      Hälsningar
      Jan och Anna

Leave a Reply